Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Draco Malfoy

Jag halvlåg i den smala soffan som stod lutade mot vägen bredvid sängen i mitt sovrum. Flickan, som jag inte ens visste namnet på, sov fridfullt. Jag fick en känsla av att det var första gången på länge som hon sov i en mjuk säng utan att vara fastkedjad. Jag hade tillbringat nästan en timma på att fundera på vem hon kunde vara. Hon såg ut att vara i min ålder men hon kan inte ha gått på Hogwarts samtidigt som mig. Jag var helt säker på att jag aldrig hade sett henne förut, även om hon påminde mig så mycket om en person som var död. Jag antog att hon måste ha fängslats i min källare när Voldemort fortfarande levde. Jag ville ta reda på vem hon var men det skulle kunna bli svårt. Jag skulle kunna besöka Azkaban och fråga mina föräldrar, men det skulle ta för lång tid innan jag skulle få tillåtelse att träffa dem. Det var inte ens säkert att jag någonsin skulle få tillåtelse att träffa dem medans de fortfarande sitter där. Det kunde också vara så att någon annan dödsätare hade fångat henne för att hämnas, och gömt henne i min familj källare. Det kunde också vara någon av Voldemorts fångar, Voldemort tillbringade mycket tid i vårt hem. Han använde det trots allt som sitt högkvarter.
Jag fortsatte att spekulera om hur flickan hade hamnat i min källare, men ju längre jag tänkte desto orimligare blev mina teorier. Till slut bestämde jag mig att vänta tills hon vaknade och fråga henne då. Jag reste mig upp från soffan, gick fram till sängen och tittade ner på henne. Hennes ansikte var fridfullt men hennes andning var lite ansträngd, antagligen berodde det på såret jag hade orsakat. Om hon bara hade låtit mig hela det med en gång hade hon sluppit smärtan, men hon hade vägrat. Hon ville inte att jag skulle använda mer magi mot henne. Jag kunde kanske ta med henne till Sankt Mungos, men de skulle antagligen anklaga mig för att ha skadat henne. De skulle ha rätt, men hon hade hela sina armar täckta med ärr och jag skulle antagligen bli anklagad för dem också. Jag kom fram till att det inte var något alternativ att berätta om henne för någon, jag får ta hand om henne själv tills hon berättar för mig vem hon är. Men viktigast av allt, vem som hade tagit henne till källaren och torterat henne i första hand. Jag tittade ner på hennes ansikte igen, likheten mellan henne och min moster var skrämmande. Nu när jag inte kunde se hennes ögon såg jag att hon hade samma ansiktsform som Bellatrix hade. Samma mörka hårfärg, markerande käke och flickan framför mig är till och med lika vacker som min moster en gång var. På den tiden innan Azkaban förstörde hennes utseende och gjorde henne galen. Det fick mig att tänka på min mamma, skulle hon också förändrats? Jag suckade och gick tillbaka och satte mig på soffan, att titta på flickan fick så många minnen att vakna till liv att det kändes smärtsamt.

Sååå spännande!
Mer! Snääälla?

Håller med det är spennande

Haha tack

Meer nu snälla

Jag har läst igenom allt och ska definitivt bevaka. Du skriver fint och med inlevelse. Det är som att se på en film när man läser orden. Jättebra!

Tack så jätte mycket
Alltid lika kul med en ny läsare

MER

JAg är ny läsare har bevakat läst lite och det är jättebra. u borde bliförfattare

Tack så mycket till dig med