Tiden då Harry inte var född

Inte gaaaaaanska snart, men eh, om ett tag. Jag har helt tappat lusten för den här fanficen och slänger bara ihop alla kapitel utan att riktigt tänka igenom och bli nöjd. Det är mycket roligare att skriva på min andra fanfic, men jag ska skriva på denna så länge jag kan!

Bra Magongy nu du få applåd från mig

Vad bra att du ska fortsätta ett tag till. Som du kanske vet så läser jag din andra ff också och den är jättebra den med!

Haha ja den är mycket roligare att skriva. :3

Skriv meeeeeeeer på denna nu snälla den är jätte bra

Kapitel 4
Remus suckade. Han verkade inte tycka om den här planen lika mycket som de andra.
“Vi vet ju inte ens vad som fick Voldemort att hitta er, James,” sa han förnuftigt. James suckade och gav Harry en menande blick.
“Ja, det blir ju svårt att ta reda på. Eller var säger du, Tramptass?” Sirius flinade, han hade förstått James sarkasm och var inte sen att hänga på.
“Jo, precis. Hur ska vi få reda på det? Det finns ju ingen vi kan fråga! Här sitter vi, helt utelämnade åt slumpen och det finns inte en endaste person att fråga...” sa han med spelad panik och såg sig desperat omkring. Remus suckade flinade tillslut.
“Jaha, okejdå,” sa han. “Vi kan väl fråga Harry då,”
“Det låter som en ypperligt bra idé, herr Måntand,” sa James och flinade belåtet mot Sirius.
“Så Harry, vad säger du?” Sirius vände sig nyfiket mot Harry som först såg ganska stel ut, bet sig i läppen och tillslut öppnade han munnen.
“Ni, allihop, var med i en Order som Dumbledore skapat. Fenixordern. Dumbledore skapade den som ett motståndrörelse mot Voldemort. Du,” Harry nickade mot James, “Och Lily hade ett hus i Godrics Hollow och du,” han vände sig mot Sirius, “Var deras hemlighetsväktare. Men Voldemort fick reda på en profetsia som sa att en pojke född i slutet av juli, alltså jag, skulle kunna vinna över honom - för bara en av oss kan leva,”
“Men det var väl inte jag som berättade för Voldemort vart James och Lily var?!” avbröt Sirius. Det kunde inte stämma. Han skulle aldrig göra någonting sånt! Förråda sin vän, det var otänkbart. Hellre skulle han själv dö.
“Nej,” Harry skakade på huvudet. “I sista stund, eftersom du trodde att Voldemort skulle komma efter dig, så ordnade du så att Peter Pettigrew blev hemlighetsväktare istället. Du trodde att ingen skulle tänka att Peter skulle vara det, och därför skulle vi vara säkra. Och det hade du rätt i, ingen tänkte på Peter, inte ens när han kilade iväg till Voldemort och berättade vart huset låg var det någon som trodde att han hade gjort det då alla trodde att du fortfarande var väktare över huset,” Harry såg sorgset på Sirius som nästan fick tårar i ögonen.
“Vad hände?” frågade han tyst.
“Du förstod ju vad som hänt, men när du kom fram dit för att, ja, göra slut på Peter så dödade han tolv mugglare och försvann, alla trodde att det var du som gjort det så du fördes till Azkaban,”
“Hur försvann han?” frågade James.
“Han förvandlade sig till en råtta och gömde sig i tolv år innan Sirius fick reda på var han var och flydde ur Azkaban,” spottade Harry fram. Sirius kunde se att han började bli arg, och han förstod varför.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer nu snälla.. Du borde bli författare

BRA!

Haha jag vill faktiskt bli författare när jag blir stor. D Men eh, jag har inget mer att lägga upp. Får skriva lite snart. ^^



TACK!

Braaa! Den är SUPERBRA!