Lily Potter ~ vänskap, kärlek och tårar

Bra och skriv Meeeeeeer nu snälla

Meeer!!

Meeeeeeer nu snälla

Nästa morgon när Lily och Hugo satt i frukostbordet viskade många och tittade mot deras håll. McGonagall tittade hela tiden gåtfullt på Lily och Hugo verkade väldigt fäst vid Hagrid - tja, de skickade hela tiden blickar åt varandra. Han verkade ha ärvt Rons aptit då han åt som en gris, mycket också. Lily hade lagt märke till att Rose och Scorpius satt tillsammans och kastade blickar mot Lily och viskade med varann. Det gav Lily kalla kårar.
"Är du okej Lily?", frågade Hugo grötigt med munnen full av mat. Lily hoppade till och upptäckte att hon satt och stirrade mot Rose och Scorpius - de hade börjat fnissa på ett hånfullt sätt.
"Ja visst!", svarade Lily frånvarande. Rose och Scorpius steg upp och knuffade in sin stol mot bordet och gick utan ett ljud från matsalen. Lily kände ett starkt sug att gå efter och spionera på dem så hon knackade som av impuls på Hugos axel. Han höll på att spy ut maten i munnen, han blev lika väckt ur sina tankar (eller sitt ätande) som Lily hade blivit.
"Va?", sa han irriterat. Lily ignorerade hans tonfall som hon visste att han inte avsett att ha och lutade sig mot honom.
"Kan vi inte följa efter Rose och Scorpius?", viskade hon upphetsat. Hugo såg ut att kräkas igen, men den här gången av förskräckt förvåning. Han stirrade på Lily med klotrunda ögon.
"Va?", upprepade han.
"Du hörde vad jag sa!", sa Lily irriterat. "Kom!" Hugo lade osäkert sina bestick till rätta och reste sig oljudligt. Lily stod redan och hoppade nästan av upphetsning.
"Skynda dig!", viskade hon som en väsning. Hugo nickade irriterat och började gå efter henne. Lily småsprang mot dörren där Rose och Scorpius hade sprungit ut.
"Lily, är det här en så hemskt bra…", började Hugo men Lily avbröt honom genom att lägga ett finger över läpparna. Hon hade helt glömt hur rädd Hugo var för sin syster. Hon smög vidare och började snart höra Roses överlägsna röst. Hon stannade tryckt mot en vägg. Hugo smög efter henne och pekade panikartat på en bild av en silverfärgad orm formad till ett S på grön botten. Lily nickade otåligt och vinkade till sig honom. Hon pekade sammanbitet på hörnet hon var några centimeter från och Hugo kunde snart höra sin systers röst.
"Det fungerar väl också nu?", frågade Rose, men inte oroligt, snarare nedvärderande. En annan röst som Lily antog som Scorpius' svarade.
"Ja, jag är helt säker. Jag är faktiskt oslagbar på trolldrycker."
"Och effekten blir som den ska?", fortsatte Rose ivrigt. Scorpius svarade inte, men Lily tog det som en nickning. Sedan hörde hon ett väsande ljud. Hugo hörde det och såg mitt i allt vettskrämd ut, men Lily använde sin mammas gener och förblev tapper. Hon tog tag i Hugos svettiga hand och snart steg en rodnad på Hugos kinder. Det enda de hade gjort var att viska.
"Gryffindor?", mimade Lily ironiskt mot Hugo som fortfarande såg rädd ut. Han blev ytterligare röd. Sedan drog han ett djupt andetag och gick ut i korridoren, antagligen för att visa sig modig. Det var det mest korkade han kunde ha gjort, Lily hade mycket hellre ha spionerat. Hon ville inte att han stod ensam så hon anslöt sig vid hans sida. Rose stirrade med glödande blick på dem båda. Scorpius såg inte rädd ut, snarare lika rasande som Rose var. Hugo verkade direkt rädd och han verkade veta om att han nyss varit idiotiskt korkad.
"Hej, brorsan", sa Rose tonlöst och gick fram till Hugo.

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeer nu snälla

LucyMalfoy: Snälla, spamma inte. Som sagt kommer jag bara skriva varannan dag. Men ändå, vad kul att du gillar den!

Förlåt att jag gillar den. Flåt mig

Du behöver inte säga förlåt att du gillar den! Men det är bara lite stressande och det lägger tyngd på mig om flera kommenterar hela tiden - då får jag dåligt samvete för att jag skriver så sällan!

JAg skriver sällan på min och den är inte ens bra

Bra.