När trion vände ryggen till.

AWSOME

Finns det någon person som ni vill läsa om? Just nu har jag ju bara skrivit om Luna och Dean

Ginny skulle jag vilja läsa om

Ginny eller Neville.

OMG vilken sjukt bra fanfiction!!

Kapitel 8 – Dean Thomas historia

Han gick i korridoren på Hogwarts med Seamus på sin vänstra sida, de gick och pratade om den högt växande högen läxor de hade till på måndag. Seamus hade lyckats bränna av sin vänstra tröjarm under Trolldryckskonsten och när ett gäng förstaårselever gick förbi började de fnittra hysteriskt.
”En dag kommer min förmåga att sätta eld på allt komma till nytta” suckade Seamus högt och Dean klappade honom på ryggen med ett stort leende på läpparna. Plötsligt kände Dean hur något i hans ficka började vibrera, Seamus måste ha känt samma sak för han stack ner handen lika snabbt som han själv och plockade upp ”galleonen”. Det stod två ord skrivna på den, KOM SNABBT, och de båda pojkarna tittade på varandra i några sekunder innan de började springa mot Vid-behov-rummet.
Portarna öppnades sakta och Dean steg in med Seamus, rummet var fullt av hans älskade DA-medlemmar och i mitten stod en man i en lång svart mantel. Blodet var överallt och innan han hann tänka träffades Seamus i bröstet av den dödande förbannelsen, han såg honom falla, hans bästa vän låg livlös på marken och ett skratt ekade i rummet. Han såg Harry, Hermione och Ron ligga på ett bord, livlösa och han visste att detta var slutet. Voldemort höjde skrattande sin trollstav mot Dean…

Han vaknade upp med ett ryck och tittade förskräckt runt sig i rummet, inget blod, inga kroppar, ingen Seamus! Samtidigt som han var överlycklig att hans bäste vän fortfarande, förhoppningsvis, var vid liv spred sig en längtan efter Seamus i hela hans kropp och han önskade för en sekund att han var tillbaka i drömmen. Det var ovetandet som gjorde mest ont, han visste inte om Seamus levde, var skadad eller om han låg död vid någon dödsätares fötter. Allt han visste var att han saknade honom.

Dean reste sig ur sängen och sprang fram till den lilla packning han hade kvar, i hans jackficka fann han ”galleonen” men inget meddelande. Han var säker på att drömmen betytt något och valde att alltid ha myntet i närheten av honom från och med nu. Med skakande ben och tankar som flög åt höger och vänster bestämde han sig för att gå ner och få lite mat i magen.

Sakta tog han trappsteg för trappsteg ner till det lilla köket som var fullt av folk. Dean kände sig lite bättre till mods när han fick se sina vänner, Fleur uppfattade direkt att något hade hänt och ställde den jobbiga frågan ”Hur är det?” men Dean viftade bara bort frågan och satte sig för att hälla upp lite flingor.
Bill steg in med en bunte ved och sa God morgon till alla och kysste Fleur på kinden innan även han satte sig ner för att få i sig lite frukost. Bill startade ett hektiskt samtal med Luna om den senaste upplagan av The Daily Prophet medan Harry, Hermione, Ron och Griphook satt vid andra änden av bordet viskandes i ett hetsigt samtal. Det såg nästan ut som om Ron var nära att vrida nacken av Griphook och vanligtvis hade Dean försökt smyglyssna på vad de pratade om men idag brydde han sig inte om något annat än sina flingor.

Efter några minuter knackade det på fönstret och alla stannade upp i sina samtal och vände huvudet mot en brun uggla som stolt visade upp ett paket runt benet och brevet i sin näbb. Fleur släppte disken och gick till fönstret för att släppa in ugglan, hon kliade den på nacken och tog brevet.

”Luna, det är till dig” sa hon och räckte brevet med hennes namn på, i samma sekund som Fleur knutit loss paketet vände sig ugglan om och flög iväg igen. Luna sträckte sig nyfiket över bordet och tog emot paketet med glittrande ögon.
”Åh, jag vill så gärna veta vad det är! Men jag älskade spänningen innan man öppnar ett paket, jag kanske borde vänta. Vad tycker ni?” frågar hon med sin drömmande glada röst och tittar runt på alla medlemmar kring bordet.
”Du kanske vill läsa brevet först, så vi vet att det inte är något farligt” svarade Bill med sin beskyddande röst. Luna nickade och öppnade kuvertet, hon plockade upp en bit papper och Dean lutade sig mot Luna för att se vad det stod. Ett ord stod med en snygg handstil skriven, TACK. Han såg hur Lunas ögon började tåras men hon återhämtade sig snabbt.
”Det är inget farligt. Det är från Mr.Ollivander” svarade hon och rev upp paketet, till Deans besvikelse låg där en trollstav. Av någon anledning hade det känts bättre att ha blivit av med sin trollstav när Luna kunde dela den känslan med honom men nu var han ensam och helt obeskyddad!

Dagen flöt på, som vilken annan dag, Fleur skötte om huset, Bill försvann under långa perioder och kom bara tillbaka för att kolla så att alla mådde bra, Harry, Ron, Hermione och Gripphook gjorde vad de nu gjorde och Luna sprang omkring och testade sin nya trollstav. Hennes leende försvann inte på hela dagen med det gjorde hans besvikenhet efter ett tag då hennes leende tog över alla hans känslor.

Dean visste inte hur det hade gått till, hur den mest underligaste, konstigaste, alltid pratandes nonsen-tjejen hade fått honom att sluta tänka på allt elände som pågick utanför Snäckstugan men det hade hänt! Och nu ville han inget annat än vara i hennes närhet, hoppa in i djupa samtal om Narglar med henne och helt enkelt bara titta på henne. Hennes långa blonda hår och det leendet som alltid satt fastklistrat på hennes läppar. Han visste att det mesta av henne självsäkerhet och hennes glada språng i stegen var en akt för att dölja skräcken som hon dagligen kände, hennes tid i Malfoys källare hade förändrat henne och det märktes tydligt. Men Dean hade ingen aning hur han skulle närma sig henne, hur han skulle få henne att prata, allt han ville var att hålla om henne… Det hade varit mycket lättare med Ginny, där var det hon som tog första steget till allt, hålla hand, första kyssen, första gången de hångla, men han själv hade inte modet till det. Och han var säker på att Luna inte kände samma sak för honom ändå…

Awesome

Very good

Både långt och superbra!!!!

Tack så jätte mycket allihopa!

potter_fan : tycker du de andra kapitlerna har varför för korta eller var detta extra långt??