Förbannelsen över Gryffindor även kallad: Anne White

Skit bra!

Här har jag suttit nu på min lediga dag och räknat lite matte: det har gått 53 dagar sedan jag skrev här sist. OCH DET ÄR FÖR MYCKET! Jag får väl muta er tillbaka med lite kakor eller kanske ett nytt kapitel...?
Jaja här får ni:

Kapitel 4 del 3

"Aj,fan.." fick hon ur sig när hon hörde skratt. Inget hånfullt skratt. Mer snällt och vänligt. Förvånat såg hun upp.

Hon mötte ett par bruna ögon. De var precis som skrattet varma och vänliga och hon kunde inte slita blicken från dem.
Så hörde hon en harkling och presonen med de bruna ögonen släppte ögonkontakten.
Hon rodnade när hon insåg vad hon gjort och visste inte riktigt vad hon skulle säga.
"Jaha, behöver du hjälp." sa rösten till personen med de bruna ögonen. Hon log svagt och nickade.
"Ja, det vore bra." svarade hon blygt. Då kom det där skrattet igen och hon tillät sig själv att titta upp mot personen igen. Det var en kille några år äldre än nhon själv. Han hade väldigt mörkt, nästan svart, hår som stod ut lite åt alla håll. Han var lång, bra mycket längre än henne och en blandning mellan ett leende och ett flin var utsatt på hans fina läppar. Nej, vänta! Hjälp vad tänkte hon. Hon hade ju precis träffat den här kille noch visste inte ens vad han hette.
Hnennes blick föll ner på marken igen och hon kände hur dne svaga rodnade på hennes kinder blev rödare. Kofferten framför henen lyftes enkelt upp på tåget oc hon insåg att hon borde hoppa upp själv om hon inte ville missa det. Med Milou i ett stadigt grepp klev hon på, men i sin hast vinglade hon till lite grann och en stark arm tog tag i henens. Så killen var fortfaradne kvar, var han?
"Tack." mumlade hon och såg upp mot honom igen men förbjöd sig själv att möta hans ögon. "Ingen orsak." sa killen lättsamt. "En gentleman finns alltid där för en jungfru i nöd." Vänta lite, flirtade han nyss med henen. Vad skulel hon svara?
"Jaha ähum..." blev svaret och hon ville sprka sig själv för sin dumhet. Vilket svar, va? 'Jaha och ähum'. Vad höll hon på med egentligen? Bäst att leta reda på en kupé innan hon gjorde bort sig ytterligare.
"Tack igen för." hon gav en lätt nickning mot sin koffert och gav honom ett ltiet leedne innan hon började gå bortåt. Hon hade bara hunnit några steg när killen ropade igen.
"Vänta! Vad heter du?" Ett litet leende formades på henens läppar inna hon vände sig om och mötte denna gång hans blick helt och håller när hon svarade.
"Anne." Sedan vände hon sig om och började gå igen, men denna gång med ett litet skutt i varje steg hon tog.
Bakom sig hörde hon hur en kupé öppnades och hur en annan röst ropade:
"James? Kommer du eller? Louis har brännt bort ett till ögonbryn på Rox och du vet hur bra jag är på det där..." Hon rynkade pannan och fatatde nästan inget av vad den andre killen sa.
Men så svarade den varam rösten hon pratat med innan och hela hon log.
"Jaja, Fred! Jag kommer!"
Hon log fortfarande när hon öppnade dörren till en kupé. James, han hette James.


Sådär om någon kommentar kommer antagligen lite mer... Är jätte sugen på att skriva nu!

Jättebra!
Skriv mer! Skriv mer! Skriv mer!

Det var superbra!

Super, nåt ensataka stavfel, annars perfekt!

Skriv MER .... snälla!

Har ett kapitel på gång och lägger ut det så snart jag kan !!

Hej! Ursäkta för att det dröjt md kapitel (som vanligt )
Är tillbaka med ny användare och nytt kapitel är uppe väldigt väldigt snart!

HURRAA

Det tycker jag med! Längtar efter att få skriva men har inte min dator just nu Är inne via mobilen