Hur har kända människor påverkat ditt liv?

KENT är det finaste bandet någonsin.

Sedan 2007 har de varit mitt favoritband, och de gör musik som jag kan känna igen mig i och trösta mig med. Många förknippar Kent med att vara deppig, att vilja dö och massa andra negativa saker i livet, och det är förståeligt. Men det är mycket mer än så, och jag tolkar många texter som glädjespridande, hoppgivande och någonting bra.

Någonting jag verkligen älskar med låtarna är att de är så öppna och nakna. Det märks att de är skrivna med riktig känsla, och det är inga dumma retuceringar för att det ska låta bättre eller smälta in, det känns så naturligt. Jag tror också att många kan känna igen sig i känslorna som Joakim Berg beskriver, även om man har haft väldigt olika upplevelser och erfarenheter.

Jag brukar inte tycka om svensk musik, men Jocke har satt prägel på det svenska språket, han får det att låta vackert.

Jag har varit på två konserter, den 3 mars 2010, och den 17 juli 2010. Den 17 juli var helt fantastisk. De var på hemmaplan, i Eskilstuna. Det var kväll, jag var med min syster och en vän, regnet öste ner och det var en så stark sammanhållning i publiken, jag skrek av glädje med okända människor, tårarna sprutade under Mannen i den vita hatten, jag fångade röda papperssvalor och kände mig helt lycklig.

Kan inte säga annat än att Kent är en stor del av mitt liv, och min starkaste kärlek inom musiken.

Nu känner jag för att ta upp den här gamla tråden.
för att skriva om min kärlek till Daniel the moniker Karlsson.

2007 var året som Daniel klev in i juryrummet i Idol och frälste hela Sverige. Utom mig. Jag klarade inte av den där stöddiga ploj-killen från Norrahammar.
Men så kom en dag i mitten av december 2007. Några av idolerna skulle komma till Halmstad för att sjunga och signera, och min kompis ville gärna ha med mig för att kolla på Daniel.
Jag ställde upp, och åkte dit.

Detta var första gången som jag såg Daniel live, och träffade honom. Och äntligen såg jag storheten.

Det skulle gå några månader innan jag skulle få se honom igen.
Denna gången kom han till min hemstad Hässleholm, för att spela i en liten bilhall.
Det var ungefär 5 personer där utöver mig och mina två kompisar, och när signeringen kom så kom han ihåg oss.


Sommaren kom, och vi tog en resa till Jönköping för att se och träffa Daniel på Vätterfesten.


En av de bästa dagarna!
Och efter några dagar blev jag kontaktad av Daniel för att skicka några av bilderna jag tog den kvällen till honom.

2009 blev jag, min kompis och en annan tjej tillfrågade att fixa lite promoting, genom en blogg till Daniel. Vilket vi självklart gjorde. Ett tag, projektet rann dock ut i sanden eftersom det inte hände något.

Sommaren 2009 fick vi även veta att han skulle spela i en liten park bara några mil ifrån mig. Så trots en lång dag i Göteborg för att se U2 kvällen innan, och ca. 4 timmars sömn. Så spenderade vi dagen i solen, åt jordgubbar, och fick även en låt (den enda han körde) tillägnade oss.
Den här låten, detta är dock från Vätterfesten, har blivit av med videon från den här dagen:


Åren gick, och det blev inga fler signeringar.
men vi höll kontakt via fina mejl på myspace, facebook och senare twitter.

2011 var året då allt drog igång igen.
Signeringar, spelningar, och mycket spontanresor för att t.om. missa spelningar för ändå hinna till signeringen och få en pratstund.
Det finns ingen som gett mig sån lycka.
Fina mejl, ord och tweets.
Svar när man inte ens frågat. "Krya på dig" när man mått dåligt, och en singel signerad "Viktig för mig!" så är det ändå svårt att beskriva vad han betyder för mig!

Kan inte säga mycket mer än vad Jasmin sa om TH, för det är så sant. De är så bäst. Har visserligen bara gillat dem sedan 2009, jag var för ung och dum för att ge dem en chans innan det, men vad glad jag är att jag gjorde det då.
Jag började snacka med en massa underbara fans, flera som är mycket nära vänner till mig idag, några månader in i fandomen började nya saker hända, Bill och Tom hade bytt frisyr, datum för albumet kom ut osv. Två veckor innan min födelsedag så damp två skivor ner i min brevlåda och jag var så lycklig. Sen, på min födelsedag, så skulle jag bara gå in och kolla om det var några nya nyheter om grabbarna och jag får se att turnédatum släppts. Och att de skulle komma hit, till Sverige, 4 och 5 mars. En vecka senare satt jag framför datorn och beställde biljetter till ena konserten, en vecka efteråt frågar en kompis om jag vill följa med på den andra. Så jag fick se dem två gånger live, and it was amazing.
ADSAHFAJDKLG SÅ LYCKLIG FINASTE BOYSEN AHGFIO.

Jedward. Första gången jag såg och fick höra om de var - precis som för många andra - i Eurovision. Älskade låten direkt och önskade hela tiden under röstningen att de skulle vinna. Men en åttonde plats är inte heller dåligt och dessutom fick de 12 poäng från Sverige. Underbart. Dock var det inte då jag sådär blev ett direkt fan, utan det var i juni - juli någon gång. Vet inte hur det kom då, men jag kunde t.ex. tillbringa flera timmar med att lyssna på deras låtar, se deras videos på JedwardTV, Let Loose etc. Var nästan besatt hela juli & augusti, haha. Sedan fick jag höra att de skulle komma till Sverige (igen) i September där de först på dagen skulle spela tre låtar på Kista Galleria och senare på kvällen ha deras första konsert i Sverige på fryshuset. Blev sjukt deppig den dagen eftersom jag inte kunde gå. Stockholm ligger trots allt ca 7-8 timmar ifrån mig. Sedan fick jag höra att de skulle komma till Göteborg och ha konsert den 24:e januari 2012! I Göteborg! Liksom, en timme ifrån mig. Men självklart hade inte min kompis råd och allt det där så jag kunde inte gå. Jag seriöst grät natten innan </3 Kan inte beskriva med ord hur mycket Jedward betyder för mig och hur mycket jag älskar dem. De är så himla underbara. Söta, gör vad de vill typ och bryr sig inte om vad andra tycker. Dessutom gör de allt för sina fans liksom. Hur många andra kändisar tillbringar så mycket tid med sina fans som dem? ♥ Den dagen jag går på deras konsert och träffar dem (det ska hända!) kommer det bli världens bästa dag, ever! ♥ Och nu ska det vara med i den Irländska eurovision ... , IGEN! Come an, skicka Jedward till ESC. Sverige ska ge dem ytterligare 12 poäng Haha.

Det finns två band vars musik jag iofs inte lyssnar på idag men som av många olika anledningar ändå betyder väldigt mycket för mig. Ska försöka att hålla mig kortfattad.. xD

Sjuan var för mig ett väldigt bra skolår. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det... Förutom att jag mådde väldigt väldigt bra och var glad! Jag mår även bra och är glad idag, men det var något extra med sjuan. Det var inte lika mycket att tänka på då antar jag.. Hur som helst började jag lyssna på Silverstein och My Chemical Romance under denna period vilket är första anledningen till att musiken än idag betyder mycket för mig - jag förknippar den med en period då jag mådde väldigt bra!

En annan anledning är att jag delade musiken med min dåvarande bästa vän. Det kan verka konstigt, jag vet inte om andra upplever det så... Men musik kan för mig ibland vara lite som fotoalbum. Grejer man helt glömt bort kan man helt plötsligt minnas när man hör en låt, precis som när man ser ett foto! Och en massa fina minnen med min kära vän dyker upp om jag lyssnar på MCR och Silverstein, vilket är anledning två till att deras musik betyder mycket för mig. Den står lite för vår vänskap, som den var då.

Idag är jag ganska varierad i den musik jag lyssnar på. För tillfället är det dock det danska bandet Mew's musik som spelas non stop. Frengers ♥ Ett annat band som betyder mycket och som har hängt med i ca fem år är Muse. Önskar att jag minns vem killen på bilddagboken som tipsade om dem var. Är otroligt tacksam!

One Direction

Visst, de är ett band som är överskattat enligt många. Ja, en stor del av fansen tycker enbart om dem för att de är snygga och ja, många drar förhastade slutsatser om att alla fans är skrikiga tolvåringar på grund av någon okänd anledning som inte kan kontrollera sig själva. Många ser killarna överallt; när de är ute, på Internet och på TV. För de är världskända och de är ett sådant där klassiskt pojkband som antagligen kommer dö ut om några år.

Jag brukar inte lyssna på sådan här musik alls egentligen, så det kom som en större chock när jag började lyssna på dem. Det är någonting med de här killarna som har gjort så att jag har fäst mig vid dem och - konstigt nog - älskar dem. De gör mig så himla glad, även på dagar då jag bara vill gömma mig djupt under sängen och inte existera.

Och jag vet att folk kanske markerar mig som ett skrikigt litet fan som bara tycker om dem på grund av deras utseende, men detta kommer aldrig hindra mig från att verkligen tycka om detta band. Killarna är så makalösa, så fantastiska - och det är något alla inte ser, vilket jag självklart förstår - men jag tror inte att mina utomstående vänner förstår hur mycket One Direction faktiskt betyder för mig. För det är mer än bara snygghet och låtar om kärlek som spelar roll. Så jävla mycket mer.

Jessica Cornish ♥
Hennes positiva inställning till livet och hennes underbara låttexter får mig alltid att må bra.
Domino, stand up och who you are har aldrig misslyckats med att få mig på bra humör.

Dreaming is believing ♥

One Direction

De har bevisat att man kan fullfölja sin dröm, fastän det går neråt ibland.
Ingen av dem tänkte komma vidare från bootcamp i X-Factor, men de blev ihopslagna till ett band och tog sig vidare i alla fall.
De kom trea, och var rädda att behöva skiljas åt. Men Simon Cowell tog en risk och skrev ett kontrakt med de här fantastiskt begåvade killarna, och de vann en Brit bara ett år efteråt.

Det var faktiskt min tvillingsyster som gjorde att jag över huvudtaget började lyssna på One Direction.
2012 hade jag, på något sätt (jag minns ärligt talat inte), hittat Louis på youtube där han har en channel som han lade upp videor där han sjöng, och jag satt och lyssnade på de låtarna flera timmar i sträck.
Efter att ha varit ett fan av 1D i ca. två månader fick jag reda på att den Louis som hade skrivit Please leave your honest opinion im only 16 years old var samma person som hade kommit så långt med One Direction.

På vilket humör jag än har varit så har jag lyssnat på deras musik, när jag varit glad, ledsen, irriterad...
They've never failed to make me smile. ♥

Westlife

Så i vilken ände ska man börja egentligen när man ska berätta om de fyra människorna som har förändrat hela mitt liv?

2009

I December 2009, närmare bestämt den 4/12 så satt jag, min plastpappa och min plastbrorsa och tittade på Idol när en kille som hette Peder sjöng en Westlife låt (närmare bestämt If i let you go) och sedan så framförde Westlife ett medley med några av sina låtar och på slutet av Idol framförde de "What about know".
Jag minns hur jag fastnade, hur deras musik nådde mina öron och gjorde mig förälskad i deras musik och allra helst i Mark Feehily.

Julaftonen samma år fick jag deras skiva "Where we are" av min morbror och jag blev överlycklig!



2010

Well.. jag började mer och mer komma in i Westlife-fandomen, började få stenkoll på bandmedlemmarna, deras ålder, födelsedatum m.m och var som helt fast. Jag satt och dagdrömde om Mark Feehily och uttråkade alla i min klass med allt Westlifeprat XP
Efter några månader började jag inse hur mycket de betydde för mig, Mark Feehily blev och är fortfarande min största förebild eftersom han står för vem han är och vågar vara sig själv. Han bryr sig inte om att pressen kommenterar att han är homosexuell och han bryr sig om sina fans.



2011

År 2011 var det värsta året i hela mitt liv tror jag, i alla fall när det gäller Westlife.

Jag minns att jag hade kommit hem från en stressig skoldag och hade gjort lite mellanmål, satte mig i soffan och satte på radion när jag hörde en röst, en överlycklig röst som sa genom mina radiohögtalare:

"Westlife ska splittras!"

Hela mitt liv gick i spillror, det var som om jag var ett fönster av glas och någon kastade en sten på mig så jag krossades i spillror och hela mitt liv blev ruiner. Jag kunde inte fatta det och det var som om allt svartnade framför mina ögon.
Jag kastade mitt huvud i en kudde och grät, försökte förtränga allt och tänka att de kanske bara sa det. Det kanske inte var så utan de kanske bara sa det för att få fansens uppmärksamhet.

Men nej, de skulle splittras och hela mitt liv skulle förändras på ett negativt sätt. I flera veckor efteråt var jag ledsen inombords och allt var hemskt.



2012 och framåt

Jag mår lite bättre nu, jag har lyckas komma över lite grann av det som hänt de senaste månaderna men allt är fortfarande helt obegripligt.
Det är mindre än en månad kvar tills bandet som i princip formade hela min personlighet och min barndom lämnar oss för gott, inga fler skivor, inga fler konserter eller chanser att de kommer hit till Sverige.
Jag har aldrig och kommer aldrig få se de live och de närmsta jag kan komma att se de är på youtube eller på deras Tour-dvds.

Men någonstans inom mig, i mitt hjärta så vet jag att de kommer alltid finnas där för mig. Jag har kvar deras musik och alla bilder, gifs och thank you meddelanden i cd-häftena kommer alltid finnas kvar och jag kommer aldrig stå ensam inför världen.

De var de fyra (fem) personerna som förändrade hela mitt liv och är mina största förebilder.

De är Westlife.



Everytime I close my eyes
You're all that I can see
I hold you in my heart
I know you're watching over me

Standing by your side
It felt like I could fly
If I could be, half the man that you are in my eyes
And I could face the darkest days
And fight the tears inside
I can't turn the page
Or hold page the tide

It's too hard to say goodbye.

My Chemical Romance

Det är så svårt att förklara hur mycket detta bandet betyder för mig. De är mina hjältar och kommer alltid att vara. De finns alltid där när ingen annan är. Jag är ganska deprimerad men utan detta bandet vet jag inte riktigt vart jag hade varit nu.
De har hjälpt mig så mycket. bl.a. att förstå att det okej att vara mig själv.

Bandet har själva vart med om jobbiga saker! Depressioner, Droger m.m men lyckats ta sig ur det och blivit hur starka som helst. Dem har bevisat att hur jobbigt livet än kan vara så blir det bättre! De är mina förebilder.
De bryr sig inte heller om att vara kända och gör det endast för att de gillar att skapa och att spela musik.

Jag har fått massa skit för att jag lyssnat på dem genom åren. Folk har skrattat åt mig och kallat mig EMO. Sagt att jag måste skära mig eftersom jag lyssnar på dem och att de är ett band som bara sjunger om hur deprimerade dem är.

Bandet själva har också vart med om det. De har fått flaskor kastade på scenen. De blev till och med anklagade för att vara orsaken till att en tjej tog livet av sig! De tog ganska illa vid sig vid detta.

Det värsta jag vet är folk som slänger ut sig massa saker som dem inte förstår sig på. Om dem tog sig tid att lyssna skulle de förstå att det verkligen inte är så. Deras texter har hjälp många människor mig med.

I am not afraid to keep on living
I am not afraid to walk this world alone

Dem är de snällaste och mest förstående människorna jag vet. De bryr som verkligen om sina fans!

"I love every single one of our fans, we don’t even consider them fans, they’re more like family to us, they’re the reason we do what we do.” — Ray Toro.

“Suicide is a serious thing. And if you know anyone who is suicidal, you need to get them help. No one should be in pain. Everyone should love themselves. Like I love you all.”
― Gerard Way

Bandet har vart i Sverige 4 gånger. Jag har lyckats missa dem 3 gånger och jag har mått väldigt dåligt över detta. 4:e gången var 18 mars förra året. Jag höll på att missa den konserten också p.g.a. att jag skadade mig och behövde opereras. Jag har aldrig vart så ledsen i mitt liv, men jag kom iväg i alla fall.
18 mars 2011 var nog den bästa dagen i mitt liv. Jag stod längst fram med nyopererad med gips x) Jag skrek varenda textrad och jag var så lycklig. Det går inte att beskriva.

Jag har massa av deras "quotes" upphängda på väggen så att jag ska kunna se dem varje dag ifall jag känner mig nere!

Jag blir sådär nykär i dem så fort något nytt kommer upp. Ny intervju, ny låt, nytt blogginlägg m.m

åh världens bästa band!
De kommer alltid vara en del av mitt liv för de har faktiskt förändrat mitt liv.