Life - Lupple & Medi PRS

Han såg på henne och gav henne en kyss.
"Men gumma är sött." Han snurrade runt henne och stannade upp när han hörde vargarnas ylande.

Hon skrattade lågt. "Får mig att känna mig lite som en tant." Erkände hon. "Men i sanningens namn är jag väl det." Log hon och höll honom nära sig. "Det är vackert, nästan som om de sjunger." Viskade hon. Vargarnas yl hördes som i takt med varandra. Om man lyssnade noga.

"Du kan kalla mig småglin om du vill." Han fnissade och skakade på huvudet.
"Tant låter så hårt. Gumma är mer mjukt." Han stannade upp och gick till kanten och så över skogen.
"De sjunger för sin flock."

Hon skrattade. "Det vill jag inte." Erkände hon och lekte med hans nackhår. "Sant." Log hon. Även hon blickade ut över skogen och log brett. " Det gör de verkligen." Viskade hon.

Han kunde inte låta bli att le och släppte hennes hand.
"Ska vi lägga oss i ditt rum? Jag börjar bli så trött. Kan knappt stå. Du gjorde mig för ivrig." Han skakade på huvudet med ett leende på läpparna.
"Jag är så lycklig och kommer spendera min evighet med den jag älskar."

Mi nickade sakta och smekte hans kind. "Vi går upp." Viskade hon och la en arm om hans midja. Lyfte smidigt upp honom och tog sig snabbt upp till rummet med honom. Väl där så satte hon ned honom på sängen och kontrollerade att allt var ljustätt. "Du vet hur du ska stänga dörren imorgon va? "Viskade hon och hjälpte honom av med tröjan.

Han såg på henne och såg bort, generad över de ombytta rollerna.
"Jag lovar att stänga och se till att ingen tar sig in." Viskade han.
"Kommer ha din ring vid hjärtat."

Hon nickade leendes, såg hans rodnad och pussade honom på kinden. "Rodna inte, du behöver inte skämmas." Viskade hon. Hon älskade att han rodnade, men hon ville inte att han skulle skämmas.
" Bra älskling." Viskade hon, gällande dörren. "Du vet att du behöver försegla den med mitt blod va?" Frågade hon. Hon visste att han visste, de hade ju tränat på detta för att han skulle klara av det, men skadade aldrig att dubbelkolla. Hon fnissade sedan till och nickade. " Perfekt älskling. Då vet jag att den är säker. "Log hon.

Han gäspade och tog hennes kropp och tog henne närmare sig.
"Jag vet nog vad du menar. Men påmonn mig gärna." Han log mjukt och drog handen genom hennes hår.
"KOmmer du hålla mig säker när jag är vampyr och behöver sova?" frågade han mjukt och böjde sig fram för att kyssa henne.

Mi såg på honom och la armarna omkring honom. Rös av hans beröring av håret. " Kommer alltid hålla dig säker." Viskade hon och smekte hans kind.