PRS Lupple & Medi

"Men när åt du sist?" Hon vände sig mot honom och tog hans hand.
"Dorian om du är hungrig borde du väl äta? Vi ska gå bland människor och det r väl bra oom du äter."

Dorian såg på henne med en ganska osäker blick. "Jag åt när du sov. "Viskade han fundersamt, fattade inte hur han kunde vara så hungrig. Var det något som drog hans energi? Hans kraft?
Han svalde hårt och försökte känna hela sin kropp, allt kändes normalt förutom att han nästan var lite matt.
" Jag fattar inte." Sa han oroligt och gick till kylen för att öppna den.

´Hon såg på honom och suckade.
"Vi kan vänta. " Hon gick efter och såg på honom.
När han stod och såg in i kylen lade hon huvudet på sned.-
"Om du sätter dig kan jag ordna med blodet till dig." Hon log och gick fram till honom.
"Sen kanske Alexander ska ta sig en tit?"

Dorian log svagt och backade ifrån henne. " Tack älskling." Sa han och satte sig vid matbordet och la huvudet i sina händer. "Mm kanske." Viskade han lågt.

Hon tog fram en påse och lade den i mikron och satte på den och gick fram mot honom.
"Vi kan vara hemma idag, se film och mysa." Hon drog med handen över hans nacke.
"Vi kan göra saker i morgon, om du inte mår bra." Hon hämtade blodet och hällde upp det i en kopp och räckte över den.
"Ska jag ringa ?" Hon log.

Han kände hennes hand och flyttade den snabbt mot sin mun men släppte henne tvärt. " Jag älskar dig, men käraste inte så nära." Viskade han och tog ivrigt emot koppen och började dricka. " Ja tack." Viskade han och såg på henne.

Hon log bara milt. Hon visste att han inte menade något illa. Snabbt tog hon upp mobilen och slog Alexanders nummer.
"Hej Alexander? Dorian verkar vara sjuk om vampyrer kan bli det. Han verkar hängig." Hon såg oroat över axeln.
"Kan du komma?"

Dorian tog några klunkar av blodet men kunde inte få ned det, han hostade till och reste sig snabbt upp och spottade ut blodet i slasken. "Be honom att skynda sig. " Flämtade han och kände hur han skakade.

Alexander svarade. "Hej där gumman." Log han lyckligt, men glädjen försvann snabbt. " Sjuk? hur menar du?" Frågade han oroligt och började att gå mot bilen i en rask takt. "Jag är på väg." Sa han och svalde hårt.

"Skynda er." Hon lät nu mer oroad och såg över axeln och lade på. Hon vände sig om och hon darrade.
"Jag vill hålla om dig men jag vet att jag inte borde. Alexander är på väg." Hon snyftade.
"Åh älskling."

Alexander la ned mobilen och började genast köra iväg samma stund som de båda satt sig i bilen.

Dorian kände hur han började tappa kontrollen. "Älskling, snälla lås in dig någonstans och måla kors på dörren. " Mumlade han ilsket och vände ansiktet mot henne med blottade tänder.
"Men kasta inte ut mig. Ingen får se mig såhär." Flämtade han och vände bort ansiktet.