Skriva av sig-tråden

Folk är blyga tror jag. Alla säger att dom gärna tar emot ugglor osv men ingen vågar skriva typ

Är lite lika själv, men kan inte riktigt förklara varför. Är inte så att nån kommer hoppa ut genom skärmen och bita mig i fingarna

Ja, precis! Grejen är att antingen skriver jag inget, eller så skriver jag aldeles för mycket och överdrivet och tråkigt! (som nu...) så jag vågar knappt skriva något, för då kommer typ alla att tycka att jag är konstig. Och när jag väl skriver något blir det som nu...

Okej, har gillat samma kille i 3år och älskar han över allt, han är den mest underbara personen som finns och han kommer alltid ha mitt hjärta...
Han vet att jag gillar han (men inte hur mycket) men han gillar inte mig på samma sätt... Jag skulle vilja säga hur mycket jag älskar han och hur fantastisk han är men grejen är att vår vänskap är väldigt stark och jag vill inte förstöra den.
Jag kan inte beskriva hur mycket han betyder för mig, kan är den enda jag någonsin varit kär i.
Sen måste jag också erkänna att jag blev tillsammans med en annan kille i ett fånigt försök att göra han avundsjuk.. Men jag fick skuldkänslor direkt och förklarade för han att det inte skulle funka mellan oss vilket gjorde honom förbannad så han ljög för alla om en massa saker som jag 'gjort'
Så då blev jag skit sur och gick all nuts på han så han ångrar nog det men jag kommer aldrig förlåta han...
Så ja fml.
Vet inte vad jag ska göra. Det skulle betyda världen om någon tog sin tid och gav mig något tips

Just det! Min halvsyster/bff H har ett risigt kärleksproblem! Hon har varit kär i en kille (J) i 2 år (som råkar vara hennes bästa kompis) och nu har hennes andra bästa kompis A blivit kär i honom också. Och hon vill ju varken förstöra vänskapen med någon av dem, men om hon berättar hur hon känner för J och han inte känner samma sak, så känner hon att de inte kan fortsätta att vara kompisar. Och om han är kär i A så förlorar hon vänskapen med båda två. Och om han är kär i henne, så förlorar hon vänskapen med A, fast hon är villig att betala det priset för att få J. Men hur ska hon veta om J är kär i henne eller inte? För om han är det har hon ju sin chans, men om han inte är det så är det ju bättre om hon fortsätter som det är nu, för då är de ju bästa vänner i alla fall. Eftersom de är bästa vänner så kan man ju inte leta efter komplimanger, typ "ska vi ses efter skolan" eller "ska vi gå på bio" mm.
Någon som har något tips eller nåt? För hon har frågat mig och hon lät så himla desperat och jag är inte så bra på att trösta, hjälpa eller tipsa om nåt (t.ex när någon är ledsen eller har problem) och har väldigt hemska skuldkänslor över att jag inte kan hjälpa...
Please, need some help!

FrivoltJa, det låter bra. känner samma som du med i det du skrev

Är så trött på att vara sjuk. Halva mina dagar går ut på att hosta upp slem och jag kan knappt andas emellanåt pga att jag ät så täppt i näsan. Och jag är så jävla trött att jag bara satt och grät imorse, för jag orkar inte.

This. Så jävla mycket. Och det kommer inte gå över på år. Kill me.

Åh, krya på er ♥

Krya på dig linnvendela, och tack sannaaa!

Idag har varit en knasig dag, är så sjukt ostabil, vet inte ens vart jag ska ta vägen.

Just nu är jag bara besviken på min mamma, min låtsaspappa, min pappa och allra mest på mig själv.

Har massa små problem jag egentligen vill skriva ut, överallt men jag klarar inte av det, jag vågar inte be om den uppmärksamheten jag vill ha, som ag nog hade behövt. För vem vill inte ha lite juppmärksamhet då och då?
Jag insåg nyss att min "fobi" för att ställa frågor till folk har blivit värre, jag klarar inte av att srkiva frågor ens till mina närmaste vänner, till mina bästa vänner, till dom som känner mig bättre än mig själv. Jag vågar knappt fråga: "Vad gör du?" längre och jag vet inte varför, jag vill inte ha det såhär, någon som varit med om samma?..

Kortfattat om varför jag var besviken på pappa, mamma, låtsaspappa och allra mest mig själv ..