PRS Lupple & Medi

"Skyll inte på mig." oshi försvann och kom sen ut med en påse och flinade.
"Jag kan fixa mer om du vill.Jag har någa jag käner."
Han såg mot Mara som nickade innan hon gick iväg.
"Så hur mår Willow?"

Dorian såg på honom, leendes och nickade. " Gärna." Sa han och följde Mara med blicken och stängde igen dörren igen och nickade.
"Hon mår bra. Hon sover." Sa han och sökte efter hennes andetag med hörsel och log brett när han fann det kort därefter.

"Bra. Men jag kommer tillbaka i morgon. Jag ber om ursäkt över att jag skrämde dig." Hoshi log och vände sig om.
"Lathan, hej." Han log och såg sig om.

Willow hade vaknat av rösterna och satte sig upp, såg mot föstret och lyssnade innan hon öppnade munnen.
"Dorian?"

Dorian nickade. " Bäst för dig." Flinade han och nickade. "Jag godtar din ursäkt. " Log han och kramade om hans ena hand. " Sköt om dig tills dess." Bad han innan han vände upp blicken åt det hållet hennes röst kom från.
"Kommer älskade. " Sa han och sa adjö till dem alla innan han sprang upp mot hennes rum och satte sig bredvid henne i sängen. "Käraste." Viskade han och smekte hennes kind.

Willow lade armarna om honom och drog honom närmare sig. Hon kände sig inte ensam men hon behövde det här just nu.
"Jag vaknade för att jag hörde er. Jag sov rätt lätt." Viskade hon och skakade på huvudet.
"Så vad hände?"

Han drog upp henne i sitt knä med ett täcke runt henne och kysste hennes panna. " Förlåt att vi väckte dig." Viskade han och smekte henne över kinden sakta. " En av Hoshis vänner kom förbi, det gjorde mig orolig- jag trodde nått hade hänt honom." Sa han ärligt och vaggade henne sakta. "Men allt är okej, bortsett från att Goros syster är på sjukhuset." Sa han försiktigt.
"Ska jag sjunga för dig?" Frågade han med ett litet leende på läpparna.

Hon kröp hop i hans knä och skakade på huvudet.
"Gud va hemskt mår hon bra?" Hon hade slutit ögonen.
"Nä jag kommer somna om jag bara slappnar av." Hon log och gned med kinden mot hans kropp.

" Tror hon bara hade ramlat, jag får reda på mer imorgon." Sa han och pussade hennes panna sakta. "Sov nu älskade, dröm vackra drömmar." Viskade han och lutade sig bakåt så hans rygg var mot sänggaveln och han smekte hennes rygg sakta, lugnande i olika mönster.

Det tog inte lång tid innan hon hade somnat om. Hennes hand hade hon om hans krage och tog djupa andetag. Hennes läppar rörde sig medan hon vred lite på huvudet. Från nedevåningen kunde man höra tven omen hon vaknade inte.

Dorian log svagt mot henne och studerade henne lyckligt där hon sov. Han tog försiktigt bort hennes hand från sin krage, så hon inte fick kramp eller nått. Han la sedan fjäderlätt ned henne på sängen och bäddade ned henne innan han själv la sig på sidan med armarna omkring henne.