Skriva av sig-tråden

det är bara att skicka en uggla om du vill

Jag vet egentligen inte vad jag skall säga, men jag insåg igår att trotts att jag försökt intala mig själv att jag mår bra och att livet inte är så hopplöst som man tror, men jag förstod igår att det inte var så. för ett år sedan gick jag till jobbet varje dag, jag hade inget problem med det nu går det knappt en dag utan att jag tänker på hur jag kan slippa det.
förut såg jag fram emot saker, jag längtade till att få göra saker, nu orkar jag knappt göra något.
Jag träffar knappt några människor längre för att jag inte orkar. jag har nästan gett upp helt och då undrar jag bara vad som hände?
Jag hade aldrig tänkt på att ta livet av mig förut, nu har tanken slagit mig så många gånger och jag undrar varför jag skall leva vidare? är livet verkligen värt det?

Dracos Tvillingsyster jag kan gärna lyssna på när du babblar om din förvirring över kärlek och allt annat i världen!

Cara Riddle - Jag förstår hur du känner, jag har varit i exakt samma sits. Försöka hitta på ursäkter för att man inte orkar bry sig, kliva upp ur sängen eller göra något. Allt förändras, och man vet inte vad fan som händer. Men det vänder. Sakta men säkert vänder det. Det vänder inte av sig självt, det vänder inte över en dag, men med lite hjälp så blir det lättare och lättare igen.

Jag mådde väldigt dåligt, det finns fortfarande dagar då jag mår otroligt dåligt, jag tänker inte ljuga. Men jag fick hjälp, från skolan, familjen, mina vänner och fick även samtalsstöd som det kallas för att få gå och prata, ventilera.

Och självmordstankarna - samma där.Det är så himla värt det, det lovar jag. Genom att stå emot tankarna, att istället för att titta på allt det negativa - titta på det positiva. De stunder du mår bra, de stunder du njuter av, de stunder då du är lycklig. Du vet de där stunderna som man riktigt känner "det här, det här är värt att leva för."
För mig är såna stunder fina sommarkvällar med mina vänner. Då känner jag mig lycklig.

De gånger du känner att du inte orkar fara till vänner och umgås, gör det ändå. Pallra dig dit, för det är oftast de gångerna man mår som bäst, de gånger man har riktigt kul. För det visar att du samlade kraft nog att kämpa emot, att visa att du är stark, och att du klarar det. Jag finns bara ett meddelande bort om du vill snacka!

fannyy tack, ja jag hoppas verkligen det vänder det gör jag och ja största delen till att jag mår dåligt är över min familj just för att de inte finns där och för att jag och mina vänner glider ifrån varandra men tack så mkt ♥

Cara Riddle Jag är en såndär tönt som löser allt med "prata med dom", men det är verkligen ett bra sätt att få saker ur luften. Hitta på något med dina vänner, säg att du saknar dem och inte vill att ni ska glida isär. Ha en filmkväll, far ut och grilla, bjud på middag, vad som helst. Ha det trevligt och bara prata ut. Det löser sig. Ingen orsak, kram! ♥

grejen är att jag nog inte är säker på om jag vill umgås heller >.< ja Cara är komplicerad -.- men tack ändå ♥

Hatar idiotmänniskor på till exempel EC som ser ner på en för att man är yngre

Cara, jag förstår hur du känner.
Jag har tyckt samma sak.

Men livet har alltid kvar att ge en något.
Det upptäckte jag när jag ville ta livet av mig.
Fortfarande kan jag ibland vela göra det, men det finns alltid människor som hejdar mig.
Människor som förstår mig och vill ha mig kvar.

Du måste försöka att göra det du gjorde tidigare.
Få livslusten tillbaka.
Du klarar dig igenom den där perioden som är jobbig! ♥

Uggla mig om du vill, finns alltid här ♥
Kram!!

Snälla gör det inte, fortsätt kämpa. Gör nått annat, läs en bok, lyssna på musik. Du kan få mitt nummer och sms med mig och berätta hur det är. ♥

Du behöver absolut inte läsa det här, jag är ändå säker på att många inte kommer göra det.

Jag känner mig ensam och bortglömd. Vilket jag inte ska göra eftersom jag precis kommit hem från kollo där alla var jättetrevliga. Men jag gör det ändå. Jag behöver någon som bara spontant skickar en uggla till mig, om vad som helst. Men det händer ju knappt längre. Inte för mig.

Jag vet att jag låter jätteego och martyrig nu men jag bryr mig inte. Vill bara att någon ska veta detta.