Förändrad värld Lupple & Medi

Han kröp ner och han lutade sig tillbaka. Tog upp sin bok igen och började läsa.

Hon log och hon räckte honom påsarna.
"Och vad ska du göra när jag sover? Dansa?" Frågade hon tyst.

"Får jag göra en undersökning av dig?" Undrade han lugnt.

Han höll i påsarna och flinade lite. "Jag kan underhålla mig själv." Lovade han roat.

Han nickade och gapade och sträckte ut tungan. Den var lite inflammerad och svullen..

Hon såg på honom och nickade försiktigt.
"Det känns bra då " viskade hon och pekade på påsarna.
"Tror du jag behöver dem ikväll?"

Alexander studerade noga tungan. "Du får skölja med vatten nu." Log han. "Sedan ska jag ge dig en spruta i tungan. Med antibiotika. Vi måste behandla mer direkt. Den kommer göra väldigt ont. Jag kan söva dig om du skulle önska." Förklarade han lugnt.

"Alexander skulle kolla till oss om en stund." Förklarade han lugnt. "Han bestämmer det." Log han.

Han såg på honom och skakade på huvudet. Inte sövas. Han tog glaset och tog någon klunk innan han sköljde ur och lade sig ner och sträckte ut tungan.

Hon reste sig och tvättade händerna innan hon såg på honom.
"Ska vi tillbaka?" Frågade hon.

Han nickade sakta. "Okej. Vill du ha lite smärtlindring först? Lokalt på tungan?" Frågade han.

"Till balkongen. " Log han.

Han nickade och såg nu lättad ut. Slappnade av medan han slöt ögonen. Han hörde husets knäppande.

Hon tog hans arm och gick sakta vid hans sida.
"Inte så fort bara." Viskade hon tyst.

Alexander smorde in hans tunga med en salva och satte sig bredvid hans säng. "Försök att bara vara stilla. Den ska verka några minuter. När tungan känns domnad. Ta upp tummen." Log Alexander.

Rafael nickade och gick långsammare.

Han såg på honom med tungan ute. Han var stilla och han nickade bara. Att få en spruta i tungan lätt inte så trevligt men han hade varit med om värre.

Hon kom ut på balkongen och hon lade sig ner och drog täcket om sig.
"Så..."

Alexander studerade sina fingrar, inväntade signalen. Men hans tankar snurrade. Han såg snart upp på Charles. "Jag vill bara att du ska veta, att du inte måste följa med hem till Miriam. Du måste inte följa med Allan." Sa han allvarligt. "Du behöver inte svara, du ska bara veta detta." Förklarade han allvarligt.

Rafael satte sig ned, bredvid henne och lutade sig bak mot väggen. "Så tycker du om det?" Frågade han.