Förändrad värld Lupple & Medi

"Skullee du kunna hämta dem?" Frågade hon och såg ut över den vackra trädgården.
"Har du fixat allt det här? För min skull?"

Hon stängde av teven och flinade.
"Det är väl chips?" Sa hon retsamt.

Han funderade och han sjönk ner på toaletten. såg sig om efter något att skriva med.

Alexander gav Charles ett block och en penna och väntade på att få se vad han skrev. Vad han svarade.

Jimmy flinade lite. "Ja det är det. Men sak samma." Log han och tog några chips och åt dem. De var goda.

Rafael tog fram sockorna från en liten väska han hade packat. "Ja för din skull." Log han.

Han skrev sakta.
"Det är om jag fpr. Jag vet inte hur jag känner mig men madame Miriam ska väl åka? Jag fick för mig jag skulle åka med henne. Hon sa väl så?"Han räckte över blocket till honom.

"Kanske. Det är väl gott båda två? Aldrig provat." Hon tog en och åt. Knastrandet fick henne att hoppa till och hon log stort.

"Det är så vackert. Hur har du lcykats?" Hon drog på sig sockorna.

Alexander läste det han skrivit och log svagt. Vad skulle han säga? "Du väljer helt själv. Jag skulle vilja ha dig kvar här, tills du är helt läkt. Men väljer du att åka med Miriam, nu eller sen så ska du veta att Allan kommer bo med henne." Sa han lugnt.

Han skrattade roat. "Det tog lite tid." Erkände han.

Han skrev igen, denna gång lite mer saktare och vände sig om.
"Då stannar jag. Jag vill inte få problem med tungan. Men kan jag få åka till henne sedan?"

Hon log och nickade.
"Det är så vackert. Inte alls kallt och jag skulle vilja sova här ikväll."

Alexander såg på det han skrivit och svalde hårt. "Jag kommer inte stoppa dig Charles. Du bestämmer själv." Sa han lugnt.

"Då sover du här." log han.

Han såg på honom och suckade.
"MEN du sa ju. Jag stannat tills tungan är läkt."

Hon sken upp.
"Åh tack!" sa hon och satte sig upp.
"Åh jag kanske ska gå på toaletten?" Frågade hon och tog hans arm.

Alexander skrattade lågt. "Du stannar tills tungan är läkt. Trodde det redan var bestämt. Jag menade om dina planer efter." Log han.

"Om du behöver det." Svarade han leendes.

Han såg på honom och nickade sedan. Höjde handen och gjorde en skruv mot huvudet. Han var helt utmattad och han torkade sig och reste sig.
Gav i från sig ett gutturalt läte.

"Jag behöver gå på toaletten någon gång. Nu är en av dem." Hon såg hur solen sakta gick ner.

Alexander la armarna omkring honom för att hjälpa honom tillbaka till sängen.

Han nickade sakta, reste sig upp. Hjälpte henne upp och gick med henne till toaletten.