Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade och såg på påsarna som låg på hennes mage.
"Ska de här inte hängas upp då?" Frågade hon.

"Ja?" Hon reste sig och hämtade deras glas och satte dem på bordet.
"Det finns chips som jag sa." Hon pekade på påsen som stod nära kylskåpet.

"Bara hon är okej. Jag blev lite orolig när hon bara försvann." Sa han och log.
"Aurora med faktiskt så." Han såg på Miriam med ett leende.
"Och ni mår bra antar jag?" Han såg på Aurora som stod i hallen.

Rafael såg på henne. Hon verkade inte särskilt nöjd. Det gjorde honom ganska så ledsen. "Vi kan gå tillbaka." Sa han mjukt. Hon kanske hellre ville det.

Han log mjukt och tog påsen med chips och tog en skål och ställde fram det.

Alexander log snett. "Jag förstår. Inget att oroa sig för." Sa han lugnt. Aurora studerade dem alla, de pratade väldigt fort.

"Nej det gör vi inte." Hon försökte hålla i sig i golvet.
"Jag var inte beredd på det här. Så hur ska vi göra? Om jag fryser vad ska vi göra då?" Hon satte sig upp.
"Om jag behöver kissa var är närmaste toalett? Kommer vargarna upp hit?" Hon såg oroad ut.

Hon hällde upp läsken och hon såg på honom.
"Ska vi dela säng eller ska vi... En sova på soffan?"


"Då förstår jag. Jag säger det till henne." Han vände sig om.
"Hon mår bra. Hon behövde bara åka."

Han såg på henne, skrattade roat till. "Nej de klättrar inte." Sa han enkelt. "Vi har ett element." Sa han och pekade åt det hållet. "Precis innanför." Sa han och pekade där det fanns en enkel toalett.

Jimmy svalde hårt. Han kände att hon hade väldigt precisa frågor. Han svalde hårt och funderade lite. Vad skulle han säga? "Jag tycker väldigt mycket om dig Flora." Började han samlat. "Men jag vet inte om jag kan ge dig...allt du behöver." Viskade han osäkert. Han kände sig ganska så förstörd efter allt med Allan. Han visste inte ens hur han skulle bete sig nu.

Aurora nickade sakta. Gick försiktigt in i köket och neg vänligt mot alla vampyrer där inne. "Jag hoppas hon snart kan återvända." Viskade hon vänligt.

"Men det är ett bibliotek. Vi kan inte kissa på böckerna väl?" Hon höll upp påsarna.
"Och får jag sova här? För doktorn." sa hon tyst.

Hon klappade på platsen intill sig.
"Det jag behöver nu är din närhet. Inget mer. Så det kan du ge mig?" Frågade hon och log.
"Jag kan ta soffan. Du kan sova på loftet." Hon fnissade.

Theodore log ömt och böjde huvudet.
"Det hoppas jag med." Sa han och såg upp.

Rafael skrattade lågt. "Inte inne i biblioteket. Det finns en dörr till vänster. Bara ett handfat och en toalett." Förklarade han. "Ja det får du." Sa han lugnt. "Jag har redan kollat med honom." Log han.

Jimmy satte sig försiktigt bredvid henne. "Flora, du måste förstå att jag har varit väldigt länge hos...Allan. Jag har mycket att ta itu med." Viskade han. "Jag vill bara att du ska vara medveten om det." La han sedan till och la försiktigt en arm omkring hennes axlar. "Vi kanske kan sova tillsammans. Känns lite läskigt att sova själv. Med vargarna utanför." Flinade han.

Alexander såg på flickan och det värkte i honom. Stackars barn. Men han visade inget av det. "Det gör vi alla." Log han. "Lämna disken där du, så tar jag hand om det senare." Log han mot Aurora.

"Tur att det är bara en toalett då. Men hur är det med väggar... Finns det?" Hon sträckte upp påsarna.
"Ska de verkligen ligga på mig? Ska vi inte hänga dem i droppstälningen? Den är kvar däruppe."

Hon lyssnade och nickade. Strök honom över kinden.
"Ja lite läskigt kanske det är. Men vi är modiga va?" Frågade hon och fnissade.

Miriam såg på honom och såg sedan på Charles som satt kvar och åt. Han hade skrivit något och knackade på pappret.
"Skulle jag kunna få hjälp till badrummet?"

"Såklart det finns väggar." Svarade han roat. "Sluta oroa dig hela tiden." Bad han henne.

Jimmy nickade sakta, hennes varma hand var underbar att känna. "Modiga." Log han.

Alexander såg på pappret och nickade. "Absolut. "Kom." Log han och reste sig upp för att hjälpa Charles.

"Att det inte finns väggar?" Hon lade huvudet på sned och lät påsarna ligga intill sig. Hon kunde inte få in droppet om de låg på henne.
"Men skulle jag kunna få ha strumpor eller sockor på mig så jag inte fryser om jag går upp?"

"Supermodiga." Viskade hon och såg på teven.
"Fortsätta?" Hon fnissade.

Han tog sig upp och han började gå. Pekade på sig själv och sedan dörren. Höll sedan handen platt och tryckte ner den.
Ska jag åka när solen går ner?" verkade han vilja säga.

Rafael såg på henne. "Det är klart du kan ha sockor på dig." Svarade han roat. Varför frågade hon ens det?

Han skakade lite på huvudet. "Jag tycker vi ska prata lite och äta godis." Log han roat.

Alexander såg fundersamt på honom. "Vill du åka?" Frågade han honom lugnt medan han stöttade honom mot toaletten.