Förändrad värld Lupple & Medi

Det tog kanske fem minuter innan hon hade somnat och hennes hand föll ner i hennes knä.

Hon tog loss några sensorer och kröp upp i hans famn och lutade sig mot honom.
"Nen vart var du? maria visste inte ens vart du var..."


"Du får lämna rummet dock." Theodore drog upp henne i famnen.
"Jag tror du kommer gilla det här."


"Han ska inte få ringen idag. Jag kommer ha den runt halsen. Jag kommer se till att han inte vet om att jag har den." Hon såg på honom.

Jimmy märkte ganska snart att hon sov. Han hade lovat att väcka henne men hon verkade så fridfull.

Han skrattade lågt. "Maria visste vart jag var." Sa han lugnt. Kramade om henne sakta. "Är du redo att se?" Undrade han leendes.

Aurora log stort. "Vart ska vi?" Undrade hon och kramade om honom.

Alexander såg tvivlande på henne. Det kändes inte säkert. Runt halsen? Där kunde ju vem som helst hitta den.

"Men varför frågade hon då?" Frågade hon och hon nickade.
"Om jag får. Jag vet inte hur det är med min ställning." Hon pekade mot infarten.

Hon sov nu tungt mot hans axel och en smäl hördes från pogrammet och hon vaknade. Satte sig upp och såg på honom.
"Somnade jag?"


"Vi ska till köket med disken. Sen tänker jag att vi kan kolla biblioteket. Sen kanske vi hittar något vi kan göra."

"Ser din blick. Men jag kan kanske ha den i mitt kassaskåp hemma. inte ens mina skyddslingar vet kombinationen." Hon såg på honom.
"De har valt att bo hos mig. De vet om vad jag är men jag dricker inte från dem så mycket. De har liv utanför min bostad."

"Jag vet inte." Sa han lugnt. "Vi tar bort den för nu." Sa han lugnt och kopplade loss sladdarna. "Kom nu." Sa han leendes och bar upp henne i famnen och gick iväg med henne.

Att hon hade somnat på honom hade betytt något stort. Han hade inte kunnat väcka henne. Men när hon vaknade av den där himla smällen såg han skamset på henne. "Ja." Viskade han. "Jag kunde inte väcka dig." Mumlade han.

Hon nickade och åt upp sin mat och reste sig upp för att bära ned disken.

Alexander såg på henne. "Jag förstår att du vill ha din brors ring. Men Allan är en smart man, en mycket lurig man. Annars hade han inte haft den platsen han har idag. Din bror kan inte ha ringen nära sig. Jag kan inte tillåta det. Det försätter min familj i fara." Sa Alexander allvarligt. "Och när min familj är i fara är det allt jag bryr mig om." Förklarade han menade. "När han är redo, när han är rehabiliterad. Så kommer Dorian och hela Vinther-klanen och Claremo-klanen återlämna den personligen till honom. Om det så är om femtio år." Sa Alexander. "Du har tagit dig an en svår uppgift. Vampyrer som har vandrat i mörkret är svåra fall. De går att rädda men det krävs tid, tålamod och styrka. " Förklarade han allvarligt.

Hon tog av påsarna och la de på magen och såg på honom.
Vart skulle han bära henne? Försiktigt vred hon på huvudet medan hon funderade.
"Så du var borta för göra en sak? Jag trodde du var arg på mig."


"Det är ingen fara. Jag ville bara inte missa vargarna." Hon gned sig i ögonen och gäspade stort.
"Men jag tror jag behöver något sött." Hon såg på honom.


Han tog brickan och log.
"Jag kan bära den ner för trapporna. Sen kan du få den." Förklarade han.

Hon såg på honom och nickade sakta.
"Om det är det ni önskar ska jag inte göra något." Hon log ömt.
"Ni är ju den äldre så era ord är de som gäller. Detta handlar inte om jobbstatus utan ålder kring NÄR man är född." Hon sänkte huvudet.
"Så fort solen har gått ner då kan vi gå till honom."

Han flinade lite. "Jag är inte arg." Sa han roat. Väl framme vid balkongen så log han mot henne. "Blunda." Bad han.

"Det är inte ens mörkt ännu." Försäkrade han ömt.

Aurora log mjukt. "Okej." Viskade hon.

Alexander tog vänligt hennes hand. "Ni har också mitt ord på att ringen kommer vara säker och återlämnas. När du anser honom redo." Viskade han leendes.

Hon hade märkt att de gått ner en trappa och hon såg på honom. Ett mindre bibliotek? Det här hade hon inte sett. Försiktigt blundade hon och satte händerna för ansiktet medan hon lutade sig mot honom.

"Nej det är det inte. Där av att jag ville ha något sött. Så jag vaknar till." Sa hon och lutade sig närmare honom.

Han såg sin bror bära Rhiannon som såg blek ut i hans famn men han log bara.
"Kom nu."

"Jag kommer ha veckosamtal med er. Så ni får höra." Lovade hon och skakade lätt hans hand.

Han öppnade dörren och gick ut med henne på balkongen. Försiktigt la han ned henne och bäddade om henne. "Titta." Bad han leendes.

Jimmy nickade sakta. "Något sött. Jag fixar det." Viskade han och flyttade undan henne, varsamt. Reste sig upp och försökte leta fram något godis.

"Låter bra." Log Alexander.

Hon märktes hur hon lades ner och hon öppnade försiktigt ögonen.
"Åh!" Hon såg sig om och drog täcket närmare sig.
"Så jag ska sova här? " Frågade hon tysst. Var det ett straff eller inte?

Hon såg på honom och skrattade till.
"Dummer, jag vill ha dig. Du är söt." Sa hon ömt.

Hon nickade och såg Theodore komma in med brickan och log.
"Snart är det solnedgång. Har ni hört något om Halo? Vart är hon?"

Rafael satte sig bredvid henne och skrattade mjukt. "Om du vill. Du pratade om att du ville se månen. Så jag tänkte. Vi tar oss så nära månen som möjligt." Flinade han.

Jimmy svalde hårt. Nervöst. Vad menade hon? Han stannade upp i sina rörelser och bet sig försiktigt i läppen. "Åh Flora." Viskade han ömt.

Alexander såg på Theodore och Aurora. "Hon fick brådskande ärenden." Sa han enkelt.