Sorgens tider [SV]

åååååh så bra nu har du en glad bombarda ♥

Oj har missat lite o.o Men superbra ich skulle absolut läsa dom andra

Kapitel 66 - George Weasley

Månaderna hade gått snabbt här. Men de hade varit roliga. Visserligen hade jag en massa brännsår som sved på armarna, som hade blivit mer muskulösa under denna tiden. Jag hade fått ta hand om den svenska kortnosingen sedan Charlie berättat för Darren om hur lugn den hade varit med mig. Men jag hade fått bli vaktad utav Charlie, som blivit flyttad till samma som mig eftersom jag inte var värst erfaren utav det här med drakskötsel.
Jag lastade in ett stort antal skopor med mat till draken, som jag ganska sent insett varit en hona, de var ju mycket elakare än hanarna. Men hon hade aldrig, inte ens en gång visat någon fientlighet emot mig, och knappt något emot Charlie heller. Men Ylva, som draken hade fått heta, släppte inte någon annan i närheten utan att ha fått ett utbrott av ilska först, vilket jag bara tyckte var kul. Eftersom de professionella fick komma och be mig, en helt ny person, om hjälp. Charlie var stolt över mig, det var ingen tvekan om saken. Men han frågade mig nu dagligen om jag skulle stanna i England sen när vi varit där under jul. Det var ett ganska svårt val. Om jag skulle ta och börja arbeta i skämtbutiken, som tydligen drog in massor av pengar som mamma la in i mitt valv. Som tidigare även varit Freds. En ensam tår rullade ner för min kind då mina tankar vändes helt åt det hållet. Det skulle ju vara det svåraste med att stanna kvar i England. Jag skulle ha så mycket påminnelser om honom. Men jag skulle ha alla kompisar och hela familjen, nästan, där. Eller om jag skulle återvända hit till Rumänien igen efter jul, jag skulle endast ha Charlie och draken Ylva. Ingen annan hade velat lära känna mig. De flesta hatade mig när jag försökte skämta lite med dem. Men detta yrket var ändå så roligt, att få ta hand om drakar. Men dock var det något här som inte stämde. Vissa hävdade att det varit en exakt kopia av mig vid Ylva mitt i natten, för att mata och ge vatten när det behövdes. Men de hade hittat mig sovandes i min säng.
Det kändes om min hjärna skulle explodera av tankar när jag tog farväl av Ylva, jag skulle gå in och lägga mig.
"Du är fantastisk, Georgie" hördes en viskande röst lite längre bort, och istället för att strunta i den och gå och lägga mig, som jag brukade göra, gick jag ditåt. Väl där rösten kommit ifrån kunde jag se en skepnad som var likadan som jag.
"Freddie?" frågade jag. För första gången sedan jag kom hit till Rumänien, hade min röst sviktat. Skepnaden log och nickade svagt.
"Jag är här med dig, för alltid om så måste" viskade den fram. Jag fick inte fram någonting ur min strupe. Men trots det log jag.

super bra det ska bli intressant att se vad dom händer jag gillar att Fred alltid är med George ♥

Charlie är stolt över George. Fred är alltid med George ♥

Jätte bra kapitel! ♥

aaaawe så gulligt ! ♥
jag ääälsar Fred och George!♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

aaaaawe gu va gulligt!!
äääääälskar att Fred är med George överallt!

awwww.....