PRS Lupple & Medi

"För att du kan?" Hon höjde på ena ögonbrynet.
"Tänk om.. Strunt i det." Hon såg på honom och sedan såg in i rummet.
"Oj Dorian har du målat alla de här?" Hon gick fram till en med en vacker kvinna och såg på honom över axeln.
"Vem är detta?"

"Nej berätta vad du tänkte på." Bad han nyfiket och nickade sedan åt hennes fråga.
" Ja jag har ganska mycket tid över ibland." Sa han och log snett och följde henne mot tavlan hon gått fram till och såg en stund på den med ett varmt leende på läpparna.
" Min mamma, så jag minns henne i alla fall." Log han och tittade en stund till innan han vände ned blicken och såg på golvet.
"Min biologiska mamma." Sa han för att förtydliga.

"Ifall du ramlar och gör dig illa." Hon såg på kvinnan och sträckte fram handen och rörde vid ramen.
"Du har en underbar talang." Hon vände sig mot honom och log.
"Du borde ställa ut för den är så vacker."
Hon log och pekade på en tavla med en bondgård.
"Ditt hem?"

Dorian såg på henne och flinade lite.
"Jag är försiktig på taken." Sa han lugnande och log svagt.
" Tack." Sa han och ryckte på axlarna. " Kanske. " Sa han och såg på bondgården och nickade.
"Japp. " Sa han och studerade det. Och kände hur hans tankar for bakåt i tiden och han kunde se minnesbilder från gården. Han trodde det var minnen i alla fall. Han tvingade sig tillbaka till nuet och vände undan blicken. Åh shit.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Vill du visa något annat?" Hon lade sin hand mot hans.
"Jag ser det här är lite jobbigt men om du inte vill visa måste du inte."

Dorian såg på henne och log varmt, hon var så ödmjuk, vänlig - godhjärtad.
" Det är lugnt. Du får titta. Du får fråga." Sa han och pekade på bilderna.
"Det är typ mitt liv i bild. Från före till efter." Sa han och pekade mot väggen där allt han mindes från före fanns till en vägg där allt han mindes från efter vilket var väldigt mycket mer klara minnen vilket också resulterade i mer klara bilder.
" Jag brukar inte gå in här så ofta. " Erkände han och drog med fingrarna över bilden på bondgården.

"Går det på mina frågor då? Hur många har jag kvar Hon flinade och såg på en stor tavla och såg sedan på Dorian.
"Den är vacker. Du skulle rita av mig eller hur?" Hon såg på honom och log mjukt.
"Du kanske vill måla av mig istället och jag kan få vara en tavla i ditt rum?"

" Du har kanske typ fem kvar, men jag kanske ökar antalet om du ställer bra frågor." Flinade han retsamt och såg på tavlan hon tittade på.
Han skrattade till och såg på henne. "Det är en hedersplats." Flinade han men nickade.
"Men du har nog förtjänat den. Jag målar väldigt gärna av dig." Sa han sedan allvarligt och studerade henne.

"Hmm vad kan jag ställa för bra fråga." Hon lade handen mot pannan och funderade och såg sedan upp och log.
"Vill du verkligen måla av mig?" hon sken upp och rodnade.
"Vi börjar imorgon." Hon såg bort och svalde.
"Kan vi en promenad i huset?"

" Absolut." Sa han och log brett och nickade.
"Okej om du säger det så." Sa han och nickade sedan.
" Ja vi gör det, ta ledningen och gå dit du vill." Sa han och väntade tålmodigt på att hon skulle börja gå.