Lost life (PRIVAT)

Ingrid misstänkte att om hon inte följde med honom så skulle det inte sluta bra så hon vände sig mot Scarlett och kysste henne lätt på pannan och gick tyst därifrån.
Hon märkte att hon verkligen brydde sig om Scarlett och ville inte att hon skulle skadas.
"Vart ska vi?" Frågade hon honom även om hon inte var säker på att få ett svar.

Han vände sig om. "åh det är bara här runt hörnet." Han såg över axeln.
"Varför bryr du dig om den där köttbiten egentligen?"

Scarlett hade gått in i balsalen igen och hon såg ner på sina händer. Stod helt tyst och hon kunde känna blickarna på sig. Hon hade inte sett stenbordet eller något annat.
"Kan jag få gå istället?" frågade hon em en svag röst.
"Jag vill inte."

Ingrid fnös men svarade inte på frågan utan bara fortsatte att gå med oro växande i magen.

Sinclair såg henne gå där och andades ut. Han började långsamt gå mot henne när han hörde hennes fråga och log svagt. Det här var en stor och enormt betydelsefull natt och han skulle inte låta någon förstöra den.

Mannen öppnade en dörr och snabbt knuffande in Ingrid och låste den. Ställde sig vid dörren.
"Inget får hindra vår mästare!"

Hon såg upp och hennes hjärta hoppade över ett slag. Sinclair var skräckinjagande men väldigt vacker. Hon tog ett steg bakåt och skakade på huvudet.
"Nej."

Hon gav sig själv en mental knuff i magen. Hon hade vetat att något var på tok och inte gjort något för att hindra det. Hon kollade runt i rummet som var väldigt litet utan fönster och utan möbler. Hon börjar
De helt enkelt slå på dörren. Hårt.

Han gick fram till henne
"Seså. Gå." Sa han bestämt till henne. Han la sin hand på hennes rygg och knuffade henne lite framåt.

"Det där hjälper inte. Vi bytte ut dörren för att hålla vampyrer inne. Du kan inte komma ut"

En kall hand mot ryggen och hon stelnade till. Men rammlade framm innan hon började gå till altaret. När hon var framme så stannade hon.

"Ska jag måla symbolerna mästare" En ung kvinna stod med en skål med något rött i. "Det är snart dags"

Ingrid fortsatte bara att slå och slå och brydde sig inte om vampyren bakom dörren.

"Du kan börja Faya"
Han gestikulerade med handen mot Scarlett.
"Sätt dig ner Scarlett"
Alla i salen var knäpptysta. Det ända som bröt tystnaden om man lyssnade noga var Ingrid bankandes på dörren. Henne får jag ta itu med senare tänkte han bistert.

Hon stod bara stilla men mannen som hotat att bryta handen lyffte upp henne och satte ner henne på altaret och höll kvar henne.
Faya började med en snabb hand måla symbolar på hennes armar som ringlade ner toll händerna. Sedan några symboler i pannan. När hon var klar backade hon.
"Allt är klart. men hon kommer inte vilja ligga. hämta teet. " Snart tvingades Scarlett dricka en dryck som gjorde henne slö så hon lades ner på bordet och hennes ögon föll ihop.

Han såg henne bli tröttare och tröttare och till slut slöt hon ögonen. Under ceremonin var det stor chans att hon inte skulle klara sig och han undrade om det var den sista gången han såg de klara, vackra ögonen.
Han nickade mot Faya och hon började uttala antika ord som han hade väntat på att höra så länge. Han log.

Scarlett vred på huvudet. mumlade och gnydde svagt. Det började göra ont i kroppen, men hon var för trött för att sträta emot.

mannen som hotade henne klev fram med en dolk i handen och skar försiktigt i hennes handflator och fotsulor. Lät blodet rinna ner i skororna på stenbordet och han klev tillbaka