Prs. Tonksklubbsfamiljen[swe]prs.

Mamma/Mattan

''Vi kommer klara oss..'' stammade jag fram innan jag brast i gråt.

Priim~
"Vad ska vi göra?" Stammade jag gråtande.

Jag satt uppe i ett äppelträd när jag hörde Azia vråla. Vilka bråkar nudå? tänkte jag oc sprang in, men där låg pappa. Död. död. död. död. död. Jag stod helt stilla helt tyst och bara stirrade. Men sedan började skrika. och gråta.
"KOM TILLBAKA!!!!" Jag ville inte inse. Men det gjorde jag.

Azia

"V-vi måste väl ringa någon?" hackade jag fram. Sorgen sköt jag undan till en mörk vrå av mitt hjärta. Jag måste vara stark nu. "Typ sjukhuset?" Jag skakade mammas axel, nu när pappa var... borta, så var det ju hon som skulle ta hand om oss.

(kan vi hoppa till begravningen?)

Will
"Om någon är död hjälper det inte att ringa sjukhuset..." Sade jag som i trans
(Det kan vi väl! Vad säger ni andra?)

(Okejj)

(Då hoppar jag XD )
Jag hade på mig en vit sidenklännig och mitt för tillfället bruna hår var uppsatt ien hög knut.

Elli
Jag satt på mitt rum. Den vita långa klänningen låg bredvid sängen. Varför?

Azia

Jag låg i sängen i fosterställning med täcket uppdraget till hakan. Idag var det dags. Pappas begravning.
Jag drog av mig täcket och svängde benen över sängkanten. Även jag hade en vit klänning, enkelt skuren med ett band om midjan. Med mitt chokladbruna hår uppsatt i en hög tofs blev jag faktiskt riktigt söt. Men jag var tyngd av sorg. Min pappa skulle ju begravas idag.

Josse —

Jag vägrade sätta på mig den fula klänningen jag skulle ha.
Du är så söt! hade hon i butiken sagt. Mhm. Eller inte.
Jag hade svart på mig från topp till tå. Jag hade färgat håret svart, svart make up, svart allt.