The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia hade precis druckit upp sitt te och skulle gå och diska undan koppen då det knackade på dörren. Först stelnade hon till och blev rädd, kunde det vara Tom? Men hon slappnade snabbt av igen, Tom skulle aldrig knacka, han gick bara in när han ville och tog det han ville.
Lia gick till dörren och öppnade, hon hade dragit på sig sitt bästa fejkleende och skulle precis hälsa då hon såg vem det var. Chocken fick henne att stapla bakåt och nästan falla omkull.
"Mark?" sa hon än chockat. Hon hade nästan trott att han var död, för att hon inte kunnat hitta honom. Tillslut släppte chocken och hon bara stirrade på dem. "Jag...Du.....du var borta! Jag letade efter dig men...". Hon stammade fram varenda ord innan tårarna kom. Mark var här, men det hjälpte inte så mycktet då Tom snart skulle komma hem.

Mark bara stirrade på henne han verkade känslokall, men något rörde sig inom honom. Något av den forna Mark? Den som inte bara letade efter något att drömma sig bort med. Han studerade henne, hon såg hemsk ut. Sakta och med darrande hand, han blev så då han var utan drogen allt för länge, förde han handen mot hennes haka och höjde den. Han studerade henne med rynkad panna.
"Slår han dig?" sa han med tonlös röst, en röst utan hopp eller lycka.

Lia kunde inte få fram fler ord för tillfället utan bara stirrade på Mark då han höjde hennes ansikte. Han såg så hård ut, med ärr över kinden och ännu fler muskler än vad hon mindes.
Då han frågade om Tom sänkte hon blicken och drog sakta upp en bit av sin tröja. Huden var lilla och blå. "ÄR det här svar nog på din fråga?" mumlade hon tyst och vågade inte se upp på honom.

Marks blick hårdnade och släppte henne.
"Sa jag inte åt dig att skaffa en bra man? Gillar du män som gör dig illa?" sa han skarpt utan att mena att vara ond. Han tänkte på sig själv, han ville henne allt gott. Han bara skakade på huvudet och knöt sina darrande händer, vad skulle han göra?

"Det är mitt eget fel. Jag är inte en bra man." sa Mark kort och såg på henne.
"Du ville mig bara väl, men jag kunde inte." sa han och såg förskräckt på henne då hon grät. En gammal känsla av att vilja ha henne nära i sin famn kom över honom, men han hindrade sig själv.
"Lia, jag är inte bra för dig. Jag kan ta bort din man om du vill." sa han bara, han ville ha henne åter absolut. Men han var värre än någonsin, längre ner än vad han någonsin hade varit.

Lia började nu gråta på riktigt och försökte förgäves torka tårarna. "Nej! Snälla lämna mig inte igen" bad hon och tog ett steg närmare honom. "Jag klarar inte att vara utan dig...Snälla...". Hon tog hans hand. "Och Tom...När han kommer hem så blir han nog inte glad" sa hon sedan och skräcken var tydlig i hennes röst.
"Men jag struntar i honom, bara du inte lämnar mig" bad hon och kom ännu närmare.

Mark stelnade till och tog ett steg bak då hon tog hans hand.
"Du vet inte vad du ger dig in på, du vill inte ha mig. Lia, jag är värre än förr." sa han men ville det, han hade börjat vekna.
"Tom ska inte få skada dig igen." sa Mark med mörk blick.

Lia kom inte närmare igen då han backade. Hon såg upp i hans ögon, hennes egna var trötta och sorgsna. "Jag struntar i det, vi tar oss igenom det, jag är ett vrak jag med" mumlade hon och då hörde hon steg utanför. Tom kom hem.
Skräckslagen backade hon undan och Tom kom in i hallen. Han var inte så muskulös, men tillräckligt för att Lia inte skulle ha en chans mot honom. Han såg långsamt från Lia till Mark innan han gick fram till henne och tog tag om hennes handled. "VEm är den här mannen?" sa han mörkt.

Marks ögon svartnade och tog tag i Tom så han släppte Lias handled.
"En man som ska ställa saker tillrätta." sa han kallt och kastade honom in i väggen, hänsynslöst.

Lia såg bort, hon ville inte se på. Hon gned bara sin handled och sjönk ner mot väggen samtidigt som hon slöt ögonen.
Tom sjönk ihop på golvet och såg förvånat upp på Mark, han var dock snabbt uppe igen och knöt nävarna. "Har den lilla slampan hyrt dig eller?" morrade han och försökte slå mot Mark.