ORS

"tror du jag kan reparera den?", jag slänger en tveksam blick på kvasten. Den är verkligen kvaddad.

"Knappast", jag suckar och ser på det lilla som är inom mitt synfält. Resten ligger jag på.

Jag suckar tung och reser mig upp. "Ska vi gå? Vad är klockan egentligen?"

"Jag... kan inte resa mig."
För första gången känner jag mig helt hjälplös.

"Oh nej!" Jag böjer mig ner och tar tag i Brians hand och drar upp honom. "Kan du stå på benen?" frågar jag oroligt.

"Jag...", med Cornelias hjälp ställer jag mig upp.
"Det här kommer inte funka", jag suckar och sjunker ner igen.

"Då bär jag dig", säger jag resolut och drar upp honom på fötter igen. "Försök att ta sats! Hoppa upp på min rygg".

Jag granskar mina vänner ned längtan i blicken, längtan över att få vara vän med dem. Jag hoppas att de förstår mig när jag förklarar att jag gör det här för dem, för deras och skolans säkerhet.

"Jag tror det är bättre om du ger mig min stav", jag pekar på min trollstav längre bort.

Jag ser staven och krymper snabbt till den. Jag plockar upp den och putsar den, såsom jag brukar göra, innan jag osäkert räcker den mot Brian.