Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai skrattar ljudligt medan han ser på Scarlett,
- Haha, nej, det var väl inte så hemligt. Men hon brukade se det som sitt hemliga ställe. Jag brukade alltid läsa här inne när jag var en liten pojke. Säger han och ler.
- Hon var verkligen en helt otrolig kvinna, det fanns ingen som inte älskade henne, helt magnifik var hon. Jag har aldrig mött någon som henne... Men du Scareltt, du är också en fantastisk kvinna. säger han och ler medan han mjukt kysser hennes hand.

- Var det hon som skapade dig?
Hon ser på honom och rynkade ögonbrynen.
- Eftersom du var en pojke.
Hon ler och smeker hans kind.
- Du behöver inte svara sir

Nicolas ser ner på Scarlett med sorgsna ögon.
- Nej, det var inte hon som skapade mig, men hon var anledningen till att jag blev det här... Kom, vi sätter oss bland alla kuddar så ska jag berätta allt för dig. Säger han och sjunker elegant ner bland alla kuddar och filtar som täcker golvet. Det är otroligt mjukt, men han känner inte det, hans kropp är så hård.
- Sitt här bredvid mig Scarlett, säger han och klappar mjukt på kudden bredvid honom.

Hon ler och sätter sig vid hans sida och lägger en filt över knäna och ser på honom.
- Det är mjukt här.
Hon ler och gäspar till. Sedan sluter hon ögonen för en sekund. Men öppnar dem och hoppar närmare Nicolai

Hans er på Scarlett som gäspar och sedan kryper närmre honom.
- Jag mötte Monique när jag var 21 år, vi blev förälskade i varandra vid första ögonkastet. Hon var en otroligt vacker kvinna redan då, vi började mötas i smyg i skogen som ligger utanför muren till den här egendomen. Hon var en vanlig flicka från byn och jag var adlig, att mina föräldrar skulle acceptera att jag var med en vanlig flicka var uteslutet. De var otroligt noggranna med att hålla familjeträdet adligt och rent från vanligt folk. Men när de dog och lämnade mig ensam så friade jag till Monique, vi gifte oss på vintern sex månader senare. Jag har aldrig sett en sådan vacker kvinna och hennes hjärta var rent och hennes själv fri. Hon var på alla sätt en fantastisk kvinna. Jag älskade henne utav hela mitt hjärta, men, det gjorde också att jag var väldigt sårbar. En kväll så kunde jag inte hitta henne, jag letade i hela slottet men hon fanns ingenstans. Jag gick förbi mitt arbetsrum och såg månens sken genom fönstret. Jag gick fram till fönstret och såg på månen men jag såg något röra sig nere på marken, jag kunde se Monique, hon hade bara sitt nattlinne på sig så jag blev orolig för henne. Nicolai suckar och sluter sina ögon en kort sekund innan han fortsätter.

- Jag sprang efter henne, genom hela slottet och ut på bakgården, men jag kom för sent, precis när jag kom till änkeklippan, klippan som finns i slutet av min egendom och väter ut mot havet, du har säkert sett den. I alla fall, jag sprang så det gjorde ont i ben och lungor, när jag var bara tio meter från Monique ropade jag på henne och hon vände sig om, hon viskade orden "hjälp mig, Serafin gjorde det här" och sedan lutade hon sig bakåt och föll från klippan... Det är ett 40 meter högt fall och det finns bara klippor och hav under. Jag såg henne falla och jag såg henne dö, spolas ut till havet. Säger Nicolai med svag och ansträngd röst. Han ser bort från Scarlett medan hans ögon svider från att inte kunna fälla tårarna som han vill fälla.

- Jag svor att hämnas på Serafin, då slöt jag en pakt med djävulen och jag fick min hämnd på Serfain men priset var att vandra för evigt på denna jord med alla minnen från Monique.. Säger han avslutande och ser ner på Scarlett.

Tårar rann ner längst hennes kinder och hon lade sina händer runt hans kinder och darrade lätt
- Jag förstås inte hur hon hade dött, inte fören nu.
Hon såg på honom och hennes ansikte var i sorg.
- Sen hittade du en familj som bad om pengar för ett år och du ville ha deras dotter.
Hon såg på honom.
- Men hennes hem brann pp när hon bara var 7 och tvingad t i skogen av den sorgen hon bar på.

Nicolai ser på Scarlett och smeker mjukt hennes kind innan han lägger sin ana hand över hennes ena hand som ligger på hans kind.
- Scarlett, jag har aldrig pratat om detta med någon, det känns som jag kan lita på att du stannar hos mig. Jag vill att du stannar hos mig... Viskar han och hans ögon tindrar i ljuset från lågorna som brinner i de tre stearinljusen bakom dem.

Hon ryser av hans beröring och sakta nickar hon.
- Jag har lovat att stanna. D frågade om jag skulle stanna om du brände kontraktet. Jag sa ja och jag är fotfarande här.
Hon ler svagt och kurar ihop sig.
- Det är mysigt här och jag känner mig lite trött

Nicolai klappar Scarlett på huvudet medan hon myser ner sig bredvid honom. Han drar en filt över henne och kysser henne lätt på toppen av hennes huvud.
- Om du somnar bär jag upp dig till ditt rum, men jag vill gärna sitta här en liten stund till. Det känns som om jag kan vara mig själv och slappna av när jag är här inne. Säger han med lugn , viskande röst.

Hon nickar och lutar huvudet mot hans kropp och sluter ögonen
- Jag kan sova här vi kan vara här tills solen går upp.
Hon ler trött och snart somnar hon.