Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona släppte inte Milena än. "Jag är så lycklig att jag har er Milena, min vän och Niel". Hon släppte henne efter de orden. Hon såg sedan efter Niel. "Vi kanske borde packa med mat? Vem vet hur långt vi måste åka".

Niel nickade. "Bra idé. Jag kan hämta. Ni måste låsa om er OK? Blodbadet har redan startat." sa han och pekade ut genom fönstret.

Mona nickade allvarligt och gick fram till fönstret. Hon bleknade dock på en gång och gick undan från det. "Vi måste skynda oss" viskade hon. De var tvungna att smyga förbi soldaterna som redan dödat en del där nere. Hon satte sig på en stol.

Niel nickade allvarligt. Milena tjoade och stojade vilt. "Nej! Anfall till höger! Ouch, det där gör säkerligen ont! Kom igen Murgon bättre kan du!" utropade hon glatt då hon såg på scenen utanför fönstret.

Mona bara stirrade på Milena, menade hon anfall. "Snälla Milena" bad hon. "Du gör mig bara räddare än jag är med det där". Men hon var samtidigt glad att flickan inte verkade vara rädd. "Äsch glöm det, gör som du vill" mumlade hon.

Milena tystnade genast och Niel var fick en hostattack, orsakat av sitt försök att inte skratta.

Mona log svagt. "Gör som du vill" upprepade hon igen. Hon vände sedan blicken mot Niel. "Skulle inte du hämta mat?" sa hon med ett höjt ögonbryn.

Niel skrattade lite under hostningarna och gick ut för att hämta mat.

Mona ställde sig vid fönstret igen. "Det är hemskt" viskade hon och bleknade igen. "Så mycket blod...".

Milena drog bort Mona från fönstret. "Du måste inte titta."

Niel fick tag i en säck och proppade den full med mat.