LotR (Privat)

Keya vände sig om mot Banner och log svagt, "Nej, inga minnen." sa hon bara men det var fint att han brydde sig. Snarthade de fått in all ppackning i grottan och fått upp en eld.

Banner lutade sig mot väggen och gnuggade sig tröttsamt i ögonen med ena handen.
"Ännu en dag avklarad, flera otänkbara dagar kvar."

Keya log lite och kastade åt honom ett kallt stycke av haren de tidigare fångat och grillat över elden. Det fick duga då hon inte orkade laga någon mat.
"Ja, många dagar kvar." sa Keya trött.

Han åt av köttet hon varit vänlig nog att ge honom och av bristen av detaljer att titta på efter grottans blöta, kala väggar vilade han blicken på Keya. Den enda av dem som faktiskt stod ut och det röda håret lyste upp den kalla omgivningen runt omkring.

Keya stirrade in i elden, hon kände hans blick men låtsades föst inte om den. Sen tog hon ett djupt andetag och såg på honom, mötte hans blick, "Varför ser du så på mig?" sa hon, hon kände sig nästan nervös inför den mörka blicken.

Han skakade på huvudet.
"För att vara ärlig, jag har ingen aning.", erkände han och sänkte blicken till sina händer istället. Han visste faktiskt inte, förutom att han kände sig urlöjlig.

Keya såg oförstående på honom, "Är dina händer mer intressanta nu?" sa hon med ett snett leende, nu hängde hon inte alls med.

Banner höjde blicken och vågade till och med att testa på ett leende.
"Tydligen" Han betraktade henne och ville helst av allt slå in en sten i skallen. Tanken på att han var sex år äldre än henne slog emot honom. "Så ärrade som de blir med åren."

Keya såg frågande på honom och kom sen frivilligt nära honom. Hon tog hans stora händer i sina, vände på dem och betraktade dem.
"Kanske, men vackra ändå. Ärr talar en historia." log hon lite halvt.

Han synade sina händer och försökte dölja den flammande halsen genom att vicka på huvudet.
"Ja .. Jag antar det. Fast jag har inte sådana intressanta historier som jag vill tro att jag har." Han skrattade lågt.