De utvalda

"Börja med tittandes så tar vi blundandes sedan, jag litar på dig." sa hon lugnt och log mot honom, hon visste att han skulle klara det.

Ethan tvekade några sekunder men kastade iväg ena kniven tittandes. Den träffade ena äpplet i hennes hand och föll till marken. Likadant med det andra i hennes hand. Och så var det äpplet på huvudet...
Han blundade och tog god tid på sig innan kniven for iväg. Långsamt öppnade han ögonen, rädd för att han missat, men äpplet låg på marken med kniven genom sig.
Lättad och leeende gick han fram till henne och gav henne en stor kram. "Var orolig där ett tag....".

Hon hade stått och hållt andan då han kastat hon visste att han skulle klara det men alla hennes instinkter sa henne att fly. Då han klarat alla utan att ens rispa henne andas hon ut och kramar om honom. Hon ser upp och på murkrönet ser hon kungen och hans min gillar hon inte, "Gissar att detta blir blankettens underhållning." mumlar hon i Ethans öra.

"Va?". Ethan lät smått förskräckt. Han ville inte underhålla sällskapet...och inte med att sätta Eletha under fara. "Nåja..ska vi gå och äta nu då?". Han tittade inte mot kungen och började gå in. Kungen kunde verkligen använda de mot varnandra nu...

De gick in, mot köket och Eletha nickade, "Det blir väl mysigt? Låta kärleksparet skada eller ta död på varandra, bara för att visa ett exempel för andra." sa hon och skakade på huvudet med en suck.

De fick tallrikar med mosade rötter, en liten stek var och lite äppelmos som middag. Han skulle precis börja äta då han hörde vad Eletha sa. "Kärleksparet?" han rodnade svagt men log lite mot henne också.

Eletha besvarade snabbt hans leende men stirrade ner i tallriken och petade i maten. Förr eller senare skulle kungen få reda på det och självklart skulle han utnyttja de, det gjorde han alltid.

"Du behöver äta" sa Ethan mjukt. Han började själv äta även om han inte hade lika stor aptit som förut. När han kände sig mätt så sköt han ifrån sig tallriken och väntade på Eletha.

Hon nickade och började långsamt tvinga i sig maten, hon var inte längre hungrig. Han visste inte vad kungen var kapabel till men det visste hon och hon ville inte förlora honom.

Då Eletha var klar tog Ethan hennes hand och reste sig upp. "Kom så går vi och lägger oss....bättre att vara utvilad än att grubbla ihjäl sig". Han började ledda henne ut ur köket.