Förbjuden kärlek

Egeria drog loss en av skärvorna som hade borrat sig in i hennes arm, "Fan" mumlar hon tyst så att inte de andra ska höra.
Hon ser sedan på Isis och struntar i just nu om hon avbryter dem, "Kan jag få lov att dra mig tillbaka till mitt rum?" säger hon artigt för hon känner att hon behövde vara ensam och gråta om så behövdes.

Isis tittade på Egeria och såg olyckligt på henne.
"Jag är så ledsen Egeria" sa hon sorgset "Ta den tid du behöver" sa hon och Simon gick fram till sin syster och kramade om henne.

"Inget att bry sig om." sa Egeria bara stelt och lämnade dem för att hon kände snart att hon skulle bryta ihop.

Isis såg sorgset efter henne.
"Jag oroar mig för henne" sa hon och Simon nickade.
"Jag oroar mig mer för dig" sa Simon och Isis suckade.
"Jag har runt åtta år kvar så oroa dig inte" sa hon endast och Simon tittade på henne.
"Bara?" frågade han sorgset och hon suckade igen.
"Jag sa inget för att du skulle se mig som mer död än levande" fräste hon och lämnade rummet. Hon var inte saker på vart hon skulle gå.

Egeria går ut, därute faller snön ännu, men det var härligt att känna kylan mot hennes bara armar. Hon går vidare över gården och känner kylan bita tag i henne och klänningen och de tunna skorna bli våta, men vad spelade det för roll? Fan, hur kunde hon vara sådan idiot som gått på hans ord?

Isis kom fram till en trappa och gick upp för den. Hon hamnade tillslut i toppen av ett torn och hon såg på rummet. Det var ett fint och tyst rum. Hon satte sig ner på stolen och undrade hur Egeria mådde?

Egeria går över den nu snöbelagda trädgården, hon darrar av kylan och hennes tårar fryser till is på hennes kinder. Tillsist orkar hon inte gå längre utan bara faller ihop på marken, hyn är kritvit, likaså klänningen, det är bara det röda håret som man kan urskilja i sön. Egeria kryper ihop och låter tårarna falla.

"Ers nåd" sa en vakt som kom upp till tornet. Han ryggade tillbaka när han såg hennes ansikte.
"Ja vad är det?" frågade hon kallt och han nickade.
"Er vän behöver hjälp" sa han och Isis följde förskräckt efter honom och de gick ut på gården.
"Egeria" sa Isis förskräckt och sjönk ner vid hennes sida.

"Mmm." sa Egeria genom sammanbitna tänder för att de inte ska darra och försöker tränga tillbaka tårarna, "Du borde inte vara här." sa hon bara till Isis men darrade så kraftigt att hon inte kunde prata mer.

"Kasta inte sten när du sitter i glashus" sa Isis bara och såg på vakten. "Bär in henne till hennes kammare" sa hon och vakten tvekade men när han såg Isis blick ändrade han sig och lyfte upp Egeria.