Narnia

Andrew nickar. "Men det kommer ta ett tag innan hon kommer tillbaka, gissar jag", säger han. För det kan väl inte vara enkelt att få sin vad-det-nu-var att skriva in dem i folkbokföringen bara sådär?

Sam nickede och ryckte på axlarna, "Nej förmodligen inte." säger hon och ser sig om i köket, "Vi kanske ska göra något, hjälpa till med något? Hugga ved, bära in ved och hämta vatten." säger hon dock frågande i vad han ville göra.

Andrew ryckte på axlarna. "Jag vet inte, vi kanske borde invänta Thory för att se vad vi kan hjälpa till med?" säger han frågande. I sekunden efter hör han ett ljud ifrån ytterdörren. Är Thory redan tillbaka? Men det var hon inte. För när Andrew såg vilka det var så var det inga han kände igen.

Sam ser upp en man och en flicka kom emot dem. "Vilka är ni?" sa mannen hotfullt och kom emot dem. "Ni är inte här ifrån, är ni sända från huvudstaden?" säger han och Sam höjer händerna för att visa att de är obeväpnade och vill inget ont. "Nej, Throy...." säger hon men tystnar vad hon ska säga.

Andrew skakar på huvudet. "Nej, en kvinna som heter Thory ledde oss hit. Hon hittade oss i skogen tidigare idag. Vi kom nämligen hit till distrikt 7 på något konstigt vis", förklarar Andrew. En flicka som såg ut att vara i deras ålder stirrar på honom, som om hon inte tror på honom. Hon var lik Thory i ansiktet, men hade mannens mörkbruna hår. Var hon Thorys dotter?

"Det är min fru." säger han och lugnar ner sig en aning men ser fortfarande misstänkt på dem liksom hans dotter. "Sitt" säger mannen till dem och pekar på stolarnasom att han ville hålla koll på dem medans de väntar på Throy.

Andrew lyder honom. Han sätter sig på den stolen som är längst in, så att Sam ska kunna sätta sig jämte honom. Mannen verkar ha sänkt sin misstänksamhet, men dessvärre hade inte dottern det.
"Hur vet ni min mors namn?" muttrar hon fram, hotfullt.

Sam sätter sig jämte och ser på dottern med höjda ögonbryn, "Pratat med henne, vad trodde du?" fräser hon till svart och hennes vanliga korta temperament visade sig.

"Hur ska jag kunna veta vilka ni är? Två personer är inne i min familjs hus och hävdar att min mor lett dem hit. Självklart så måste jag ju tro på det, bara för att ni säger det!", säger flickan med en sarkastisk, men fortfarande arg, ton. Andrew visste att hon hade rätt, vad hade hon egentligen för anledning att tro på dem? Hon hade ju inte sett dem med Thory.

Sam himlar med ögonen och ställer sig hetskt upp, "Självklart kan du inte tro oss för den sakens skull. Och det har vi inte bett heller." fräser Sam illsket och möter flickans blick då de går fram till varandra. Båda nu i färd med att flyga på den andre.