Eragon [Privat rollspel]

"Aily... dom bär på något" säger Aureus.
"Tänk om..." börjar Aily.

"Hur ska vi göra nu?", frågar jag Murtagh människorna och drakarna med sinnet.

"Vi landar och möter dom till fots" säger Murtagh.

Så gör vi, men jag vävar för vad som kan hända. Nu ser jag att de bär på något, men vad det är kan jag bara gissa.

Aily använder en besvärgelse för att skärpa synen. Hon håller tillbaka en flämtning och sjunker ner på knä.

"Aily, är du sjuk?"
Jag oroar mig för henne. När hon sjunker ihop sådär så innebär det att något är väldigt fel.

Hon skakar på huvudet och känner tårarna komma.
"Dom... Dom bär på..." hon klarar inte av att fortsätta. Hennes föräldrar hade haft massor med sår...

Jag vet inte säkert, men jag tror jag förstår vad Aily tänkte säga. Jag lägger tröstande handen på hennes axel och känner mig glad inombords, för då är det ju bara att hämta tillbaka föräldrarna och sedan är uppdraget över.

Aily ser på Tungdil. Alex hjälper henne upp på fötter.

"De är fler än vi, men vi har starka drakar. Se upp bara ifall de har trollkunniga med sig. Angrip först när jag ger tecken", säger Murtagh.
Jag förbereder mig och drar yxan jag stal sist jag slogs mot en dvärg. Jga är fortfarande inte tillräckligt skicklig med svärdet för att ta risken att slåss med det.