Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna sätter sig upp i sängen och lutar huvudet mot väggen.
"Du borde sova. Så de inte behöver sminka bort påsar under ögonen på dig" säger Johanna, som egentligen borde sova också. Men hon ville inte tillbaka till drömmarnas värld. Och Thalia hade inte sovit på hela natten ändå, så det borde ju ändå vara hon som skulle sova nu.

Thalia ser på Johanna, och nickar. "Går det bra om jag sover här?" jag kan inte sova själv, inte idag." säger hon med ett bedjande och gäspar sedan.

Johanna nickar. Självklart får hon det. Johanna hade inte låtit henne gå in till sig om hon inte klarat av att sova själv.
"Såklart. Det blir inte lika ensamt då" säger hon och ler emot Thalia.

"Tack" ler Thalia och lägger sig ner på sängen, hon flinar åt det lustiga i att doktorerna hade blivit förskräckta över hur lättklädd Johanna var. De skulle bara se dem nu, båda i underkläder och i samma säng, de skulle aldrig förstå vänskapen mellan dem och tro att det var något annat mellan dem. Hon gäspar, lägger sig på sidan med ryggen mot Johanna och försöker att somna.

Johanna ler åt Thalia och sedan lägger hon sig med ryggen emot Thalia också. Hon ler sedan åt tanken att doktorerna kanske trodde att de var mer än vänner? Som om de skulle vara det. Det var ju skrattretande. Johanna hade ju nästan svurit på att inte bli kär i någon. För den personens säkerhet.

Snart så somnar Thalia, men mardrömmarna befinner sig genast där. Thalia börjar kvida och
vända på sig och kvider där i sängen. Det handlar om en virvel mellan att Thresh blir utagen och att hon dödar oskyldiga människor. Sen kommer en massa människor i vita rockar, närmre och närmre, de håller henne i järngrepp och Thalia skriker av räddsla när de hotar med att ge henne ännu en spruta.

Johanna, som inte somnar vänder sig omedelbart emot Thalia när hon börjar vrida och vända och göra ljud i andra delen av hennes säng. Johanna stryker Thalia över håret och säger lugnande ord som: "det är bara en dröm", "det är inte på riktigt" eller bara ett enkelt "shhh".

Thalia hör Johannas röst i drömmen, den är lugnande. Doktorerna som håller fast henne verkar släppa sitt järngrepp och Thalia kan ta sig loss. Hon andas lugnare och tystnar så småningom, hon visste att Johanna skulle finnas där och hjälpa henne.

När Thalia slutar vrida på sig och slutar skrika så slutar Johanna prata. Men hon fortsätter att stryka henne över håret, ifall att det blev jobbigt i Thalias dröm igen. Johanna dåsade också till lite då och då, men hon vaknade snart av att hon tyckte det var någon som stirrade på henne, självklart var det i en dröm, men ändå.

Thalia får några återfall i mardrömmarna, eller ja de fortsätter men inte så våldsamma och när de är det, när hon ibland stelnar till av fasa lugnar Johannas lugnande stryckningar ner henne och hon sover mycket bättre än sen hon kom till arenan. Natten fortsatte så tills det var morgon och Thalia vaknade.