We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas rycker på axlarna. "För att jag är rädd för nallebjörnar" säger han försiktigt och stryker handen över Nikkis rygg. "Tack förresten, för allt" säger han lågt och lägger huvudet på Nikkis axel.

Nikki ler lite även om Tom inte ser det "men det är väl inget att skämmas för" sa han "jag är ju rädd för alla minnen som har emd min mor att göra" sa han lågt "Du behöver inte tacka" sa Nikki och höll om Tom

"Jo, du förstår nog inte riktigt hur mycket jag gillar dig" säger Thomas lågt och kollar ner i marken från axeln.

Nikki tog tag i Toms axlar och drog honom lite ifrån sig så han kunde se in i hans ögon
"Nej det kanske jag inte gör, men för det behöver du inte tacka. jag finns här ändå" sa han leende

"Du har inte funnits där förut" säger Thomas med rynkade ögonnbryn och ett leende så att det nästan ser ut som att han tycker synd om något.
Tom studerar än en gång Nikkis ansikte med ett uttryckslöst ansikte.

"Jag är ledsen för det, men jag fanns inte där för någon om det är någon tröst för dig?" Sa Nikki, det var inte hela sanningen, han fanns där för Nathan men det behövde Tom inte få veta, ingen visste vem Nathan egentligen var "Jag är verkligen ledsen frö det Tom men jag kunde inte finnas där innan"

Thomas rycker på axlarna igen. "It's okey" säger han kort med ett leende och tittar sedan in i hans ögon igen.
Han får den där härliga pirret i kroppen igen då han gör det. Tom sätter sig ner och tar med sig nikki. Han lägger sig sedan ner med händerna bakom huudet och släpper inte nikki med blicken.

(Vet inte om dem stod upp eller om dem satt ner menmen)

(haha inte jag heller men det är ignen katastrof xD)

Nikki ler mot honom och följer sedan med honom ner på golvet och sätter sig bekvämt
"Skönt att höra, men jag ångrar lite att vi inte prata mer innan" sa han och drar upp benen till hakan och slär armarna runt dem

Thomas skrattar lite vid tanke på gamla minnen. "V har bara pratat cirka 5 gånger och det har mest varit ett hej, godmorgon och sedan hejdå" säger han och drar upp benen en liten bit så att dem står i ett upp och nervänt och uttöjt V. Sedan gör Tom situps..

Nikki nickar "ja jag vet det, men annars hade det ändå inte varit några riktiga samtal utan bara sånt som ni hade velat höra, typ fotboll" skrattar Nikki och betraktar sedan Tom och lägger huvudet på sned. han var faktiskt snygg, riktigt snygg