Ny genaration, nya känslor

suveränt skrivet

det är väldigt bra!!!
bevakar minsta steg du tar, hihi

SuperAwesome!!! ♥

Brrrrrra och grattis till hundrade sidan på Word,jag ska börja på en grej på Word i dag

Braaaaa!

den är jättebra!!!!

Tack hör ni!!!! Ni är så snälla! ♥ Nu är jag så duktig så jag har skrivit ett till kapitel Hoppas ni gillar det!!!!

Kapitel: 72
”Var har du varit?” frågade Rose när hon träffade på James när hon var på väg till biblioteket.
”Öhm... På bibblan...” svarade James lite frånvarande.
”Haha! DU på biblioteket? Har du fått mycket läxor?” frågade Rose med ett leende på läpparna.
”Nej... Har Lily inte berättat?”
”Va? Berättat vadå?” frågade Rose oförstående och lite bekymrat.
”Om Nancy och Louis...” mumlade James buttert.
”Oh... Hon sa nåt om det, men hon berättade inte... Jag frågade vad som stod på tok och hon sa deras namn, men vad är det som hänt?”
”Nancy har varit korkad och kysst Louis mot hans vilja men då så trodde Johanna att han var otrogen och så... Jag blev helt enkelt galen på Nancy... Hon är så dum och korkad! Så jag gick och... Sa till henne...”
”Oh! Bra gjort, James!” sa Rose och log. ”Men vet du vad... Det är bara ett par veckor kvar tills balen!”
James spärrade upp ögonen. ”Är det?” frågade han chockerat.
”Ja! Det ska ju bli kul! Vi ska ju gå tillsammans...” sa Rose glatt.
James nickade långsamt. ”Ja... Men...” han började tänka på Sabrina. Vad hon hade sagt och så. ”... Ja är osäker på om jag vill gå med dig...”
Rose tittade upp med en lite chockad blick. ”Va-va?”
”Rose! Det är inte illa menat, men... Det har dykt upp en grej...”
”James Sirius Potter!” röt Rose och James ryckte till.
”Ja?” sa han.
”Du har faktiskt lovat! Okej! Jag är din kusin, mig är det väl 'okej' att göra så med, men jag är ändå en tjej med känslor! James! Tänk om jag var nån annan! Som om jag var... Ja... Li Chang! Då kan man inte bara säga 'Jag är osäker på om jag vill gå med dig'! Liksom vi har känslor och du kommer inte långt med att krossa tjejers hjärtan! Ja! Jag är din kusin, då har du lite enklare till att säga så till mig för jag är en släkting och kan inte precis förstöra för dig på samma sätt, men ändå! Det är inte OKEJ!” röt hon och trampade honom på foten och stack sedan till biblioteket och lämnade den chockade James kvar i korridoren.
När hon kom till biblioteket så träffade hon på en stressad och nervös Nancy.
”Hej...” mumlade Rose surt.
Nancy bara rusade ut ur biblioteket och lämnade Rose där.
Rose gick och började leta i bokhyllorna. Hon hade fått ett litet personligt brev från sin mamma. Hon hade sagt åt Rose att hon var tvungen att titta i det nya exemplaret av ”Hogwarts Historia” för att få reda på om det står något om F.I.S.A, Föreningen för Ideellt Stöd åt Alferna som då Roses mamma har startat. Tydligen skulle det komma en ny utgåva och då vill hennes mamma veta om det står någonting om Alfernas rätt i samhället och så vidare, så Rose ställde upp på att kolla om det!
Hon letade, men fann inte boken... Och madam Prince var inte där... Men egentligen hittade Rose inte boken för hon hade tankar på annat... Hon tänkte på James... Ville han verkligen inte gå med henne? Oh... Bara för att Nancy och han gjorde slut... Nu har han säkert hittat nån annan eller gått tillbaka till Nancy!
Rose suckade när en tår rann ner för kinden.
Varför gråter jag? Oh! Jag visste ju att det inte skulle funka! James är ju min kusin... Det kan in te funka... Nej... Oh... Nu får jag leta efter boken istället! Tänkte Rose för sig själv och reste sig upp från stolen hon hade satt sig på.
Hon sökte vid hyllorna efter boken. Fast det var svårt... Delvis för att hon tänkte på annat och att det var svårt att läsa när hon bara såg det genom tårarna som dök upp i ögonvrån hela tiden. Tillslut gav hon ifrån sig ett hulkande och då förstod hon att nu var det omöjligt.
Hon satte sig på stolen igen för att hämta kraft så hon kan hitta den förbaskade boken! Hon tog djupa andetag och torkade ansiktet med händerna.
”Miss Weasley! Vad står på?” frågade en vänlig röst bakom henne.
Rose vände sig om chockerat och fick se Nästan Huvudlöse Nick.
”Nick!?” viskade hon häpet.
”Jag föredrar att bli kallad sir Nicholas...” mumlade han.
”Oh... Förlåt, sir Nicholas... Men... Vad gör du här?” sa Rose, fortfarande chockad.
”Ja... Man har ,mycket tid när man är död och då så blir det så att man sväva runt i slottet och jag kände för att gå till biblioteket och då hittade jag er, miss Weasley... Vad står på?”
Rose suckade. ”Oh! Det är komplicerat... Jag är helt enkelt ledsen! Jag behöver bara nåt uppiggande nog... Så jag få ta och gå till tornet och hitta nåt roligt eller så... Men tack för omtanken, Nick... Nicholas! Hehe! Du är snäll du!”
Rose log och Nick log tillbaka.
”Okej, du har nog rätt! Man känner sig ledsen ibland! Som jag började bli väldigt ledsen under min tjugonde halshuggning... Ja... Inte kul... Men i alla fall! Hoppas det bli bättre! Nu fortsätter jag... Hmm... Nej! Jag känner för att titta till hur det gå för Helena och Baronen faktiskt...”
Rose tänkte precis säga adjö då hon tänkte på det han sagt. Vilka är Helena och Baronen? Och varför vill han titta till dom?
”Öhm... Ursäktar mig, men... Vad menar du med att titta till Helena och Baronen?” frågade hon då.
”Oh! Men det är ju Ravenclaws spöke och Slytherins spöke! De är egentligen orsaken till varandras död och så men de har börjat umgås igen! Eller rättare sagt så har Baronen börjat prata med henne och han verka vilja få henne tillbaka... Såvitt jag förstått håller han på och 'flörta' med henne... Ingen av oss spöken har sett honom sån där så alla, till och med Peevse, håller det lite vakande för att se hur det går... Munbrodern är hur lycklig som helst! Men då måste jag gå då! Ses sen, miss Weasley!” sa Nick och svävade iväg.
Rose vinkade hej då. Alltid lika trevligt att prata med Nästan Huvudlöse Nick, men efter han gått så kom den hemska känslan tillbaka och tankarna på James. Hon reste sig upp och gick till tornet istället. När hon kom dit rusade hon upp till sovsalen och suckade djupt med en tår på kinden.
Hon behöver nånting som kan pigga upp henne!
Hon tittade runt i rummet. Fanns det nåt? Då såg hon en fin chokladask ligga på Lilys säng. Hon gick till den. Choklad piggade alltid upp henne...
Hon tog upp asken och såg att det satt en lapp på den. Hon läste bara vem det var ifrån, det var Scorpius... Men Lily skulle nog ändå tillåta henne att äta, så...
Rose tog en bit och åt upp den.



Hehe! Spänningen stiger? O.o Not... Haha xD Men kommentera vad ni tyckte

O.O Omg!!!

Men Awesome!!!! Älskar att du tog med Nick, tycker jättemycket om honom

suveränt längtar till nästa

OMG, har misat två superbra kapitel.
Ps, superbra kapitel.