Life - Lupple & Medi PRS

Olivia reste sig och gick med henne och Ethan kom efter.
"Jag vet inte om det är inbilling eller annat men et känns fel. Jag kan tro annat eller så .." Hon började att svamla och lade handen mot magen.

Mi kramade hårt om Ethans hand och höll i Olivia också. Ledde ut dem mot köket men blev vettskrämd när Olivia började svamla. Hon la handen mot hennes panna och tvingade ned henne i sittande ställning. Vad hände?

Olivia såg på henne och tog ett djupt andetag och slöt ögonen. När hon öppnade dem verkade hon mer lugn.
"Jag är nog bara orolig." Hon smekte ärren och skrattade till.
"Förlåt Mi. Jag mår bra. Det lovar jag. Låt oss fira vidare."

Mi såg på henne med ett höjt ögonbryn. "Du mår inte bra Olivia." Sa hon allvarligt. "Berätta exakt vad du känner. "Beordrade hon medan hon gick till maten och la på lite mer mat till Ethan.

"Nej jag mår bra. Det är bara en oros känsla." Hon såg på Mi.
"Jag lovar. Det kan vara Gabriel är oroad över mig eller han är oroad över flocken."

Mi hoppade till när smärta skar genom hennes hörsel. Någon av vargarna skiftade våldsamt, hon svalde hårt. Lät blicken titta ut mot skyn och såg att månen nästan var full. "Du har nog rätt." Viskade hon.

Hon såg på Mi.
"Låt oss fortsätta med kvällen. Jag kan ta mera mat med. Äter trots allt för 2" Hon smekte magen.

Mi nickade sakta. "Självklart. "Log hon och tog mat åt Olivia också innan hon gick in med tallrikarna och ställde dem smidigt på deras platser.

Ethan hade gått tillbaka och satt och väntade tålmodigt och log när han såg Mi.
"Älskade Mi" viskade han och tog emot tallriken.
"Den bästa maten"

Olivia lg och slog sig ner.
"Oh jag kan inte sluta äta. Är du säker på att du är en vampyr och ingen häxa som förhäxat maten?"

Mi pussade honom på kinden och log stort. " Älskling." Viskade hon för att sedan se George som reste sig upp. "Miss Mistril, jag tar itu med disken nu. Grattis till ert jubileum" log han och bugade sig lätt innan han försvann. Hon såg lite besviket efter honom. Hon hade tänkt diska. Men hon hann inte säga något förrän han hade börjat.

Mi såg mot Olivia och log. " Man kan aldrig vara säker." Flinade hon skämtsamt och satte sig på sin plats.