Life - Lupple & Medi PRS

"Oh det är ju vår årsdag." sa han lyckligt och smekte henne." Han slog sig ner och tog hennes hand.
"Ikväll kommer jag sova så gott. Jag har fått se dig le så vackert idag." sa han mjukt.

Mi satte sig ned hon också och kramade hans hand. "Så det kommer vara en trerätters middag." Förklarade hon medan några ur personalen, uppklädda kom in och satte sig. Men de hälsade vördigt och Mi log glatt och hälsade tillbaka. Hon såg sedan på Ethan. " Jag hoppas kvällen blir ännu mer perfekt." Viskade hon. Innan hon reste sig upp och gick bort för att hämta förrätten. Hon serverade dem alla och erbjöd dem olika dryckesalteranativ.

Han log stort och nickade.
"Det kommer den att bli. Det vet jag." sa han och såg mot Olivia.
"Mår du bra?"
Olivia såg upp och nickade.
"Jag mår bra det är bara lite mycket tankar just nu." sa hon tyst och log.
"Ingen fara Ethan."

Mi stannade till vid Olivia. Synade henne noga. "Du är väldigt vacker." Viskade hon leendes och serverade åt henne också innan hon satte sig på sin plats igen. "Varsågoda." Sa hon leendes och samtalen började att ta fart kring bordet. Tack och lov.

Ethan började genast att äta och såg på Mi medan han åt.
"Det är så gott. Tänk att du har gjort min favoritmåltid!"
Olivia log åt honom. Vetskapen av att han skulle få vara med Mi resen av evigheten gjorde henne lycklig.
Försiktigt sträckte hon sig mot mot glaset och tog tag i det.

Mi fnissade lyckligt. "Såklart jag har." Viskade hon glatt. För att sedan studera Olivia. Verkade hon må bra?

an kunde inte låta bli att le och tog hennes hand.
"Du är bäst!"

Olivia mötte Mis blick med ett leende och åt saktga av maten.
"Jag mår bra, Försöker bara se vad min fästman gör."

Hon kramade hans hand och log stort. "Du är." Log hon och kysste hans handrygg.

"Okej." Sa hon till Olivia. Det gladde henne att Olivia mådde bra.

"Det är ingen som är bättre än den andra. Du är bäst för jag har dig och jag är bäst för att jag gjorde dig som lyckligast"

Olivia kunde inte låta bli att le. Nog visste hon om festens ursprung och hoppades att Ethan inte alls skulle bli upprörd.

Mi flinade lite och nickade. "Du har helt rätt." Viskade hon. Hon kunde höra vargarna yla och hoppades att även Olivia kunde det. Skulle nog göra henne glad.

Festen fortgick och snart, var alla tre rätter uppätna och alla var nöjda och mätta. Hon svalde nervöst. Kanske skulle Ethan uppskatta att ha skattjakten själv? Med tanke på lappen.