Förändrad värld Lupple & Medi

Hon pekade på loftet.
"Sängen är där. Så är det ett litet fönster. Har fått berättat att Halo kan se Dorian om han sitter där. Så han vakar över henne trots de är såhär." Hon log och såg på honom.
"Vill du se film?"

Han log. "Det är väldigt vackert." Viskade han. "Nej romantiskt. Det är rätt ord." Log han för att sedan nicka igen. "Gärna." Sa han och gick till soffan och satte sig.

"Det är väldigt romantiskt." Hon satte sig och hon räckte honom kontrollen.
"Du får välja. Du har nog bättre smak än mig." Viskade hon,
"Halo visar mig bara knäppa saker."

Jimmy såg på henne. "Som?" Undrade han nyfiket men startade TV:n för att välja något. Han hade bara sett film med Allan, och de filmerna hade varit av helt annan karaktär. De passade inte nu, absolut inte. Han funderade lite. Någon film...

"Det är en serie om vampyrer som man får följa. Det är som en dokumentär fast fejk och de är såååå stela. En gång sa en av karaktärerna 'creepy paper' när det var crape paper' Sen skulle han låtsas vara från Twilight och hälla glitter på sig...." Sa hon mjukt

Han lyssnade på hennes beskrivning och förstod inte alls referenserna. Vad var Twillight? Men han skrattade lågt. "Det låter konstigt." Instämde han roat.

"Så vi kanske ska se den? Det är Halos favorit och den är super skum. De är inte alls som Dorian. Det är typ massmedians version på vampyrer fast väldigt... Cringe."

Han log svagt och nickade sakta. "Vi tar den." Log han och gav henne kontrollen eftersom han inte visste vad den hette.

Hon satte på den och såg på honom.
"Du får säga om den är dålig. Det är inte många som tycker om den. Dorian skulle hata den..." Sa hon mjukt och drog en hårslinga ur ansiktet.
"Sen kommer det mat så vi slipper gå tillbaka." Hon log svagt igen.


Miriam satte sig med en kopp och iakttog Alexander.
"Snart åker vi. Solen ska bara gå ner." Sa hon och suckade tyst.
"Jag ber återigen om ursäkt för min brors bettende. Att han kan vara så kall."

Han skrattade lågt. "Jag berättar vad jag tycker." Lovade han. Studerade henne lite blygt. Hon var så vacker. "Det är snällt av dem." Fortsatte han leendes.

Alexander såg på henne och log svagt. "Klarar du resan själv med honom?" Frågade han, oroligt. "Han har inte haft ett lätt liv." Sa Alexander, sorgset.