Life - Lupple & Medi PRS

"Då rackar jag bara."

Ethan hade klätt sig och satt nu på sängen i väntan på nya instruktioner medan han försiktigt gjrde naglarna fina.
"Oh det luktar så gott."

Mi studerade rummet en sista gång innan hon gick mot köket. "Förrätten är klar." Viskade hon tankfullt. Hur gick det för Olivia? Hon hörde att Ethan var klar och mådde bra.

Olivia satt själv med morrgonrocken om sig och hon suckade.
Trött var hon och lade huvudet mot kudden. Sakta smekte hon över magen och sjöng tyst.

Mi tog sig upp till Olivias sovrum och knackade försiktigt på. "Är du redo?" Frågade hon mjukt. "Eller vill du vila kanske?" Frågade hon och såg henne ligga med huvudet mot kudden.

"Jag har inga kläder." Hon log svagt.
"Jag skylle väl låna en klänning?" fågade hon mjukt.
"Om jag vilar så kan ni hämta något vackert." sa hon mjukt.

Mi log. "Du ska få låna." Sa hon och nickade. "Kommer strax." Sa hon och svängde runt. Gick och hämtade en grön klänning som verkade vara i hennes storlek. Det var böljande tyg och en långklänning. Den hade vissa stenar vid bröstet, att det var äkta ädelstenar syntes. Den var vacker. Hon gick in i hennes sovrum och hängde upp klänningen på garderoben. "Sådär då. När du är redo. Kan du kanske hämta upp Ethan och gå ned med honom?" Frågade hon.

Hon såg på klänningen med stora ögon.
"Den är vacker." sa hon och reste sig upp.
"Jag hämta honom Mi inga problem. Hjälper du mig med klänningen förs?2 Frågade hon försiktigt.

Mi log. "Den kommer sitta så bra på dig." Log hon och nickade. "Självfallet." Sa hon och tog sig fram till henne med klänningen i handen.

Olivia tog av sig rocken och såg sedan på Mi med ett leende.
"är inte mina ärr vackra? Förut hatade jag dem så men nu när jag ser dem ser jag bara någon jag älskar." Viskade hon tyst och smekte dem ömt.

Mi såg på henne, såg på ärren och nickade. " De är vackra. Ett tecken på din styrka." Log hon och hjälpte henne på med klänningen.