prs yehet & kkaebsong

Joshua lämnar en liten puss på Zihaos kind, med ett bittert leende.
"Du behöver inte förklara, mitt hjärta gör också ont." Berättar han medan blicken glider upp mot taket. "Jag och Samuel brukade sova här tillsammans ibland, med varm choklad och marshemellow, plus en massa skräckfilmer.. mysigt va?"

Tjugoåringen kikade upp från täcket och blickade trevande mot den yngre.
”Hm..vi borde göra det någon gång. Men jag vill ha popcorn och chips istället”, mumlade han och drog bestämt åt sig en av Joshuas händer, så att han kunde fortsätta gnaga på de smala fingrarna. ”Eller så kan jag äta upp dig, det går lika bra”, sade Zihao efter ett slag och skrattade till. ”Men alla skämt åsido..Samuel var verkligen en underbar männiksor, eller hur? Jag kommer inte ihåg sådär jättemycket, men sättet du pratar om honom..”

"Popcorn och chips låter fint.." mumlar Joshua och lägger sig halvt om halvt över Zihao, och lämnar än en puss på hans kind, medan va grå snar den äldre som nafsar på hans fingrar. "Zihao.." Säger han med ett litet skratt, då det kittlas något förskräckligt. "Ja.. Samuel var fantastisk."

”Vadå? Så jag får alltså inte slicka dig i ansiktet eller håret..inte kittla dig och nu inte heller bita dig? Det är inte okej Joshua, du vet mycket väl att du är alldeles för ljuvlig för att jag ska kunna hålla mig undan”, rabblade Zihao och började gnaga lite hårdare i fingrarna. Inte en chans att han tänkte släppa taget, nope. Däremot gjorde han det efter ett litet tag, och lät blicken glida mellan nittonåringen och det mörka glaset dör stjärnorna glimmade. ”Du är också fantastisk, vilket jag hoppas att du förstår.”

"Men du får gosa och kyssa miiig," påpekar Joshua med lysande ögon medan han kravlar sig fast hos Zihao med ett nöjt leende. Samuel var verkligen fantastisk. "Tack.. Jag tror inte jag riktigt fått in det än."

”Du verkar aldrig få in det..har för mig att jag talat om samma sak typ tusen gånger”, sade Zihao och bet sig löst i underläppen. ”Antar att jag helt enkelt får fortsätta säga det för resten av livet”, konstaterade han sedan med ett ett blekt leende och skakade lite på huvudet så att det svarta, aningen för långa, håret studsade omkring. ”Usch, måste verkligen klippa mig, eller hur? Kanske plocka ögonbrynen också, ser på riktigt ut som ett troll.”

"Jag menade att jag inte riktigt fått in faktumet att Samuel är borta.." förklarar Joshua i viskande ton och gömmer sig hos den äldre. "Jag kan klippa dig.. och plocka dina ögonbryn.. och klippa dina naglar." Säger han med ett svagt leende och sträcker lite på sig för att se upp mot himlen igen.

”Åh..nej, det faktumet kommer nog att ta ett tag att smälta”, sade Zihao skamset och gömde ännu en gång ansiktet i Joshuas hår. ”Din pappa, tror du att han bryr sig eller kommer han inte ens få reda på det?” Fortsatte han och rynkade lite på ögonbrynen. Om någon av hans bröder, eller han själv för den delen, dött så hade nog båda hans föräldrar brytt sig. Eller det var ju lite tveksamt om modern skulle ha gjort det, men hans pappa ansåg i alla fall att alla tre skitungar var väldigt viktiga.

"Jag vet inte.." mumlar Joshua och rynkar på ögonbrynen, innan han sätter sig upp i sängen. Bara tanken på sin far får honom att vilja spy. "Pappa brydde sig om oss i Japan.. men som arbetslös och alkoholist började han.. Tja, bli mindre snäll." Joshua kniper ihop ögonen. "Han har varit i fängelset i flera år, men kanske han är fri.. har ingen aning."

Zihao vände nästan genast ner blicken och slöt ögonlocken. Hur dumt det än lät, så hade alla minnen av deras konversationer angående Joshuas pappa försvunnit. Nåväl, försvunnit helt hade de väl inte gjort, men så gott som.
”Nu när du säger det så kommer jag ihåg att du sa någonting liknande förut, för väldigt längesen”, började han tyst. ”Men..han måste väl ändå komma på Samuels begravning om han nu är fri igen? Elelr han kanske inte får komma?”