Life - Lupple & Medi PRS

När det började att krampa där hon drack smekte han henne lätt.
"Det gör lite ont nu." Viskade han och log.
"Jag ska ju inte förblöda tror jag." Han skrattade och smekte hennes huvud.
"Jag måste ju duscha, göra mig fin för din skull."

Mi kände hans smekning, och för en halv sekund ville hon bara slå bort den men hon sansade sig och drog sig skamset bort. "Förlåt älskade." Mumlade hon och läkte hans sår med en snabb rörelse.

"Det gör inget." Han log mjukt och kysste henne.
"Jg sa till i förväg vilket är det bästa." Han satte sig upp.
"Hjälper du mig? Behöver hjälp att röra mig när jag är så trött."

Hon besvarade kyssen och såg på honom. "Säkert att du är okej?" Frågade hon och nickade sedan. "Självfallet." Sa hon och reste sig upp och höll ut handen mot honom så han kunde ta tag.

"Jag mår bra. Det ända som är fel är att jag är bara lite tröttare." Han suckade.
"Ingen läkare. Jag behöver bara lite järn sen är det bra..." Han såg in i hennes ögon.
"Lita på mig.."

Mi såg på honom, osäker. "Du får så mycket järn du vill älskling. " Viskade hon och mötte hans blick. Verkligen studerade honom. "Jag litar på dig." Viskade hon.

"Inte för mycket för då blir jag en superhjälte och måste lämna detta slott för att rädda mänskligheten." sa han med ett leende och skrattade.
"Jag kan bada själv. Dörren öppen dock."

Mi skrattade lågt. "Du är redan en superhjälte, min." Viskade hon och ledde in honom i badrummet och tappade upp vatten åt honom. "Dörren öppen. Jag kommer lyssna på dig." Försäkrade hon och hjälpte honom av med byxorna.

Han skrattade mjukt och nickade.
"Ba." Sedan när han var naken klev han i och satte sig.
"Det är rätt skönt." sa han och synade henne.
"Du är så duktig " viskade han och lutade sig mot det kalla porslinet.
"Så vad blir det för mat?"

Hon såg på honom, leendes. "Det är en överraskning." Viskade hon och kysste honom mjukt. "Tittar till dig snart älskling." Viskade hon innan hon lämnade rummet. Tog sig ned till köket, tittade till maten. Allt såg bra ut. Tog sig sedan in i salongen för att studera dukningen. Allt var perfekt. De använde sällan salongen, nu för tiden. Men idag var det rätt tillfälle. Ethan hade frågat och bett om att få äta här inne, hon hoppades att han skulle bli glad.