prs yehet & kkaebsong

Att Zihao rodnar starkt får nittonåringen att le, väldigt gulligt.
"Om jag nu ska lukta som dig, betyder det att du måste slicka mitt ansikte igen? Vet inte om jag tycker om det?" Frågar han med ett leende innan han lutar tillbaka huvudet mot den bekväma aningen beniga bröstkorgen. "Spelar väl ingen roll? Jag kommer ändå inte flirta med någon, förutom dig."

Nej, det var väl kanske inte direkt nödvändigt att slicka på Joshua, men åtmsintone klänga väldigt mycket på honom.
”Alltså, jag måste ju inte slicka dig i ansiktet, men det ät ju väldigt gosigt”, sade han och sneglade ner mot nittonåringen med ett fjantigt leende. ”Du kommer ändå behöva stå ut med en massa pälsiga kramar och pussar dock, det går liksom inte att undvika”, förklarade han sedan samtaiigt som leendet övergick till ett flin. Väldigt roande.

"Gosigt för dig kanske," påpekar Joshua, som inte riktigt gillar att ha en sträv tunga i ansiktet, tyvärr. Blicken glider återigen upp mot den äldre med en lätt liten suck. "Kramar och pussar älskar jag ju.. så det blir inget problem."

”Men nu pratar jag ju om sliskiga pussar”, påpekade Zihao och skrattade till. ”Äsch, du överlever varesig du gillar mina pussar eller inte”, fortsatte han och lipade mot den yngre. Ibland var tjugoåringen verkligen olidligt irriterande på alla sätt och vis, men samtidigt kunde väl orden uppfattas som väldigt gulloga och omtänksamma. De visade kort och gott att han verkligen älskade Joshua med hela sitt hjärta, för det gjorde han verkligen. Eller, han älskade snarare nittonåringen så mycket att set inte gick att beskriva fullständigt.

"Hmh, dina sliskiga pussar är inte lika gosiga som dem som inte är det, nej." påpekar Joshua med ett litet leende över läpparna, och gömmer ansiktet intill Zihaos tröja. "Men jag skulle aldrig kunna överleva utan dina kramar eller kyssar, det vet jag säkert."

”Precis, så då får du ta mig fan stå ut med dem, vare sig du gillar dem eller inte”, knorrade Zihao och putade lite med underläppen. Sedan virade han armarna lite hårdare om den yngre och grävde ner ansiktet i de mörka lockarna. ”Det är typ mitt i natten, men det känns ändå inte som om jag kommer få en endaste blund..är det bara jag som känner så eller?” Undrade tjugoåringen och blickade iväg bort mot fönstret där stjärnorna glittrade på den mörka himmeln. Vackert.

"Det är nog rätt omöjligt att somna efter allt det här.. även om vi är hemskt utmattade." Påpekar Joshua viskandes, innan ögonen lyser upp. "Du vet hur jag fick en brasa i mitt rum? Samuel fick ett plus han också.. är väldigt avundsjuk på det. Tror inte att Yaosu eller Weimin vet om det men.." nittonåringen sträcker sig efter kontrollen, trycker på knappen, och taket börjar åka åt sidan. Nu är det bara glas över dem, som man också kan ta bort om man vill. "Man kan stirra upp på stjärnorna nu."

Nästan genast vidgades Zihaos ögon till dess dubbla storlek. Nej, ett sådant tak hade han aldrig stött på innan, så det var inte direkt underligt att han blev extremt imponerad inom loppet av några sekunder.
”För att vara helt ärlig så tycker jag att det här nästan är bättre än en brasa”, viskade sjuttonåringen och stirrade upp mot den mörka stjärnhimmeln, alldeles förtrollad. Munnen stod lätt på glänt och det dröjde inte länge förens de svarta ögonen började tåras. ”Tror du att de sitter däruppe någonstans och tittar ner på oss?” Undrade han tyst.

"Jo... Samuel som var äldst fick välja, även om jag var rätt förtjust i stjärnbilder när jag var yngre." berättar Joshua med ett svagt leende medan blicken glider upp mot den mörka himlen. Att få ett öppet tak kan vara riktigt häftigt, och man ser det verkligen inte lika ofta som en vardaglig, varm brasa. Men nittonåringen tycker att brasor är väldigt mysiga. "Ja, det tror jag."

”Jag kan inte förklara det, men mitt hjärta gör typ ont”, stönade Zihao och knep ihop ögonen för att försöka hindra tårarna från att tränga fram. Med ett irriterat läte, begravde han sig under täcket och började istället tugga på Joshuas fingrar. Det fungerade faktiskt ganska bra att sysselsätta sig med annat, då hjärnan fick något annat att fundera över. Men nu var det ju inte hjärnan som värkte, utan hjärtat. Till och med tjugoåringen insåg att de inte var samma sak.