prs yehet & kkaebsong

"Det är ingenting speciellt egentligen, ingen mår ju bra efter allt som hänt." mumlar Joshua och biter sig i underläppen medan han ser upp i taket. Fingrarna pillar förstrött med pälsen på de lurviga öronen. "Jag trodde att du skulle dö.. jag trodde att Samuel, Julian, Fred och du skulle vara döda, jag var så himla nära på att hoppa från den där bron Zihao.. även om jag tänkte på mamma så gick det liksom bara inte att sluta tänka på det."

Joshuas ord fick genast Zihao att kvicka till. Med ett ryck flög han upp och satte sig i grensle över den yngre. Naglarna grävde sig okontrollerat ner i axlarna och de nyss vänliga ögonen var uppspärrade till dess yttersta.
”Lova mig att du aldrig så mycket som tänker den tanken igen. Jag kommer inte att dö, jag är faktiskt ganska svår att döda om du inte har märkt det..men om du dör, då kommer jag aldrig att kunna leva. Då försvinner liksom meningen, för du är meningen med livet för mig. Förstår du det?” När han närmade sig slutet av meningen blev rösten mer och mer rå och hård, men han kunde verkligen inte hjälpa det.

Att Zihao plötsligt sätter sig i gränsle över den yngre, och trycker ner naglarna i hans axlar, nästintill skrämmer Joshua.
"Förlåt.. jag ska inte." viskar Joshua med ett svagt leende, medan fingrarna försiktigt stryker sig över den äldres händer på hans axlar. Tankarna på självmord finns kvar, djupt inne i huvudet på honom, men han vet att han inte tänker göra det. Inte så länge han har Zihao, sin mor, Jordan och de andra vännerna vid sin sida.

Greppet som Zihao hade om Joshuas axlar, lossnade en aning och han sjönk ihop lite där han satt lutade över den yngre.
”Det är inte du som ska be om ursäkt..” mumlade tjugoåringen och kupade istället händerna om de puffiga kinderna. ”Jag beter mig som ett vilddjur..förlåt”, fortsatte han med ett ursäktande leende och lutade sig ännu närmare de där fylliga läpparna. ”Är det fel om jag kysser dig här och nu? Det var liksom flera månader sedan vi kysstes, men det känns väldigt fel att göra det i Samuels rum..”

"Du har inte heller något att be om ursäkt över," försäkrar Joshua, med blicken fäst i den andres ögon... jo, det var väldigt länge sedan som de kysstes, och nittonåringen måste medge att han saknat det. Även om det inte är ett stort bekymmer i jämförelse med allt annat som hänt i hans liv under de senaste månaderna, tyvärr. "Om det känns fel, gör det inte." viskar han med ett svagt leende, innan fingrarna rör sig upp mot de röda lockarna. "Men det spelar ingen roll."

”Äsch, kan lika gärna vänta tills det inte känns så förbaskat fel”, mumlade Zihao och föll ner bredvid Joshua istället för att halvt om halvt sitta på honom. ”Vet du?” Undrade han därefter tyst och fångade in en av nittonåringens händer i sina egna. ”..vi borde resa bort och försöka komma på andra tankar. Kanske till Japan eller Kina?” Föreslog han efter en stunds tvekande och log snett. ”Tycker du att det låter som en bra eller dålig idé?” Enligt tjugoåringen själv var det en ganska bra idé, att försöka komma bort från alla minnen och fokusera på någonting nytt.

Joshua rynkar på ögonbrynen med blicken stumt fäst i taket.
"Jag tror en resa skulle vara bra.." men han vill inte, han vill inte lämna Samuel, han har absolut ingen ork och ingen vilja alls. "Jag vet inte om det skulle kännas bra, eller krävande att åka till mitt och Samuels hemland.."

”Vi kan vänta, det var bara en liten idé inför framtiden”, mumlade Zihao och log blekt, samtidigt som fingrarna drog genom den andres lockar. Urk, nu frös han sådär förbaskat igen, för att inte tala om såren som kändes alldeles förfärliga. De var ju förvisso inte öppna längre, men det betydde inte att de inte gjorde ont. För det gjorde dem, väldigt jävla ont faktiskt. Tjugoåringen kröp försiktigt ner under täcket, lätt darrande, och kröp ännu en gång tätt intill den yngre. Det var åtmsintone lite varmare där.

Armarna slingrar sig om Zihao, han försöker innerligt att hålla den äldre varm i hans famn.
"Nej men Zihao, jag tycker det är en bra idé... men vi kanske kan börja med Kina?" frågar Joshua med ett leende, och stryker fingrarna över tjugoåringens mörka lockar.

Kina? Jovisst, om det var vad Joshua ville så. Zihao log snett och gosade ner ansiktet i axeln på den andre så att de fluffiga öronen vidrörde hans ansikte.
”Det går ganska lätt att ordna, vart vill du åka i Kina då? Jag bodde i Qingdao men det kanske inte är den vackraste staden direkt..skulle kanske vara trevligare att vandra i bergen, hitta några varma källor och bara slappna av?” Föreslog han och log fjantigt. Jo, han saknade nog trots allt sitt hemland en hel del när allt kom omkring.