Skriva av sig-tråden

Ohoho måste bara kommentera B)
Inte emelsel eller emeleslel, fy B)

EMELESEL: Jag fattar att det är jobbigt. Lever i cirka samma sitvation just nu. Min morfar har canser och avjag är orloig. Vuxna blir alltid starkare f sina barn. När dem tänker på dem blir dem alltid starkare. Du hjälper din mamma mest av alla. Önskar lycka till.
P.S. Finns alltid om du vill prata♥

Tack du ♥
Lycka till så hemskt mycket till din morfar också ♥

Jag fyller 21 idag och har världens ångest. Jag känner mig inte glad. Tiden går för fort. Jag blir äldre och har inte lyckats med någonting ännu. :<

Blir så fruktansvärt arg på alla, verkligen alla.
Det är så att jag var tillsammans med en tjej för lite mindre än ett år sedan, och personen jag var tillsammans med anses vara lite "billig".
Hon har tagit väldigt många oskulder och folk säger "Ingen är tillsammans med Paulina utan att ligga med henne" och självklart fick jag det ryktet rätt på mig.
Jag är 14 år och därmed inte byxmyndig, och har inte en tanke på att bli av med oskulden förrens om ett par år.
Nu till det som gör mig arg.
Jag har precis börjat umgås med en tjej som heter Martina, och jag erkänner att jag har en crush på henne. Men nu har en tjej som heter Mathilda sagt till Martina att Paulina tog min oskuld, och att hon tycker att Martina inte borde hänga med mig alls.
Jag har varit jättesnäll mot Mathilda och gett henne info om hennes crush som hon klämt ur mig, och sen sprider hon falska rykten vidare bakom min rygg.
Känner att det går verkligen inte att lita på någon.

åh, jag vet hur det känns. Och det suger. Min mamma hade bröstcancer förut, men de opererade bort allt. Nu är hon på efterbehandling nummer två och har just tappat håret.
Det är okej att vara rädd. Min mammas var inte dödlig alls, men bara ordet "cancer" har blivit så eggat nu för tiden. Jag var rädd hela tiden, hade svårt att sova och så förut. Det hjälpte för mig att prata med mina vänner, de var/är bästa stöden. När jag mår dåligt nu för tiden smsar jag bara dom.
Jag hade också problem med att jag blev arg på mig själv, tyckte att jag var en mes och "alla andra har det mycket värre men dom gråter inte". Och ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det... Lite av den känslan finns fortfarande kvar.
Jag finns här om du vill prata ♥

Tack ♥ Really.
Håller med dig om det där med att bara själva ordet cancer får folk att tro typ "Å, ska hon dö nu eller?"
Fast det kändes lite så för mig också när jag hörde det då. Det är ju som tur är inte nån "jättefarlig" cancer.

Det kändes så för mig när jag hörde ordet. Att tänka "min mamma har cancer" låter... Helt sjukt.
But I guess we are the lucky ones

yes, we are. Sen har jag en nära kompis vars pappa just dött i cancer, och min pappas syrra dog också i cancer. Så det blev liksom "Oopps..."