PRS Lupple & Medi

(förlåt fick gäster ;0 och hon sover på övervåningen)

Maria suckade och skakade på huvudet.
"Jag visste hur du skulle säga. Men ta det lugnt Dorian. Nej du får inte veta de andras namn och du borde inte berätta det för henne. Inte nu iallfall." Hon drack lite och satte sig ner.
"Drick så du klarar av att vara med henne."

" Tro mig jag kommer få reda på deras namn. " Muttrade han men nickade lite.
"Du har rätt." Sa han lågt.
"Hon behöver inte höra det ännu." Poängterade han med ett litet leende och nickade.
"Ja jag ska." Suckade han och drack upp koppen och fyllde på den med den andra påsen och började dricka igen.

"Ja men du behöver inte veta det nu. Du behöver ta igen dig." Hon såg på honom och suckade.
"Vill du att Lathan ska tala med henne med?" Hon såg in i sin sons ögon.
"Om Ceremonin menar jag."

Dorian suckade tyst och nickade. "Du har rätt." Sa han och drack lite mer från koppen och mötte hennes blick.
"Jag tänker att du börjar och förklara så mycket du vet, vilket är mer än mig och har hon fler frågor så får Lathan ta det men känns som hon skulle vara mer villig att lyssna på dig. Jag vet inte." Sa han och snurrade lite på koppen.

"Jag är kvinna. Jag förklarar saker på ett bra sätt." Hon skrattade och lade handen på hans och såg på honom.
"Men inget mer prat om det idag. Det får räka från allas sidor." Hon reste sig och började att gå.

Dorian nickade sakta. " Japp det gör du." Flinade han och nickade.
"Okej." La han till innan han drack upp sin kopp, ställde den i diskmaskinen och slängde påsarna och gick sedan in till Willows rum.
"Willow, upp och hoppa." Viskade han och ruskade lätt på henne.
"Det har gått en timme." Förklarade han efteråt med en mjuk och tyst röst.

Hon gnydde och vände bort huvudet.
"Låt mig vara." Muttrade hon och öppnade ena ögat.
"Måste jag gå upp? Kan jag inte sova lite mer?" Hon satte sig snart upp och sträckte på sig och gäspade stort. Klev ur sängen och såg på honom.
"Så ska vi se på din konst?"

"Då kommer du inte kunna sova ikväll." Sa han och flinade lätt, sken upp lite när hon klev upp från sängen.
" Om du vill." Sa han och höll ut handen mot henne med ett glatt leende.

"Har tabletter." Hon gned sig i ögat och tog hans hand och började gå.
"Så det är därför du hoppar på tak? För du inte har något bättre för dig?"

Dorian såg på henne och flinade till.
"Bland annat och för att jag kan." Sa han och började gå mot rummet med hans tavlor, några av dem i alla fall. Men dem han tyckte bäst om, de som betydde något för honom. De som berättade en historia.
Han flinade lätt innan han öppnade dörren och gick in i rummet med henne så hon kunde se.