wolfy & rollspelare prs

I samma stund som han satte foten innanför ytterdörren ringde mobilen. Utan att se på displayen svarade han, hans första tanke var att det var Cleo och att höra från henne hade han väntat på.
”Hej busunge,” hälsade han och drog en hand genom sitt svettiga hår, klev åt sidan så att han kunde släppa förbi beskyddarna innan han gick ut igen för att sätta sig ner på trappan.

Cleo log stort när hon hörde hans röst och skrattade till när hon hörde hans smeknamn.
"Hej, älskling. Jag har slutat nu, skicka din adress så kommer jag direkt." log hon nöjt och började gå hemåt. Hon hade saknat honom, trots att hon bara varit utan honom i några timmar så kändes det som att det hade gått flera år.

”Men varför sa du ingenting tidigare? Jag skulle ha kunnat komma och hämta dig.” Jonathan kvävde en gäspning. Springturen hade piggat upp honom lite men han kände sig fortfarande dåsig. Den saken skulle det bli förändring på så fort Cleo dök upp, i hennes sällskap var det minsann inte tråkigt.

"Jag slutade precis? Skulle jag säga till min lärare att jag behövde en paus för att säga till min kungliga pojkvän att jag slutar snart?" skrattade hon roat och skakade lite på huvudet för sig själv.

”Din lärare skulle nog ha varit väldigt förstående,” skrattade han till svar innan han avslutade samtalet för att skicka sin adress till henne. Sedan ringde han upp henne igen. ”Du kunde väl ha smsat eller något ändå.” Jonathan lät lite missnöjd på rösten, besviken över att inte ha varit där för att möta upp henne.

Cleo skrattade till och svarade direkt när han ringde igen. Tänkte öppna smset när hon väl var hemma. Hon log svagt, tyckte det var gulligt hur mycket han brydde sig.
"Nej för mina vänner frågade om dig hela tiden, jag tycker det är jättepinsamt." sade hon ärligt. Hon brukade sällan hålla på med killar och nu när hon gjorde det så blev det som värsta grejen bland hennes vänner.

Han älskade att höra hennes skratt. Att hon var glad betydde allt för honom. Han hoppades att det skulle hålla i sig och att han inte skulle förstöra något igen.
”Pinsamt?” upprepade Jonathan roat och höll tillbaka ett skratt, ”skäms du för mig?”

"Nej det är bara... Du är min första kille typ, annars har jag bara strulat upp någon på fest men det verkar ju ändå gå bra för dig med att hålla fast mig vilket gör att alla överreagerar." sade hon och skyndade sig hemåt. Hon gäspade lite och gick in. "Jag ska bara ta en dusch innan jag kommer, okej?"

”Okej?” Jonathan lät väldigt frågande på rösten. Han förstod inte vad problemet var. Eller om det nu ens fanns ett problem över huvudtaget. Kanske det bara var han som var ute och cyklade. ”Jag behöver också duscha nu, vi kan göra det tillsammans,” föreslog han retsamt, ”ta din tid du, vi ses snart.”

"Var hos mig om fem minuter då." sade hon lika retsamt och flinade stort. Han skulle aldrig klara det, vilket var anledning till att hon uppmuntrade hans förslag. "Ses sen, puss."