Rollspelare & Wolfy prs

"För hon är min bästa kompis flickvän. Du är hennes kompis, hon sover i din bil just nu men ville se till att du kom hem säkert. Kan du bara komma?" bad Ryan och kollade uppgivet på henne. Han ville bara ha henne nånstans där hon var trygg och sedan åka och ta hand om Leah och Jason.

Jessica såg på honom en lång stund innan hon gav ifrån sig en uppgiven suck. Hon hatade att Ryan fortfarande hade den här effekten på henne, efter all den tid som gått.
”Jag gör det för Leahs skull, inte din.” Hon satte näsan i vädret innan hon började gå, stannade upp halvvägs för att vänta in honom.

Ryan himlade med ögonen och tryckte ner killen i soffan när han började resa sig efter henne.
"Jag skjutsar inte hem dig." sade han kallt och gick efter Jessica. Han la sin hand på hennes rygg och drog med henne ut från lokalen. "Varför är du ens på den här festen, Jess? Typ alla här säljer eller livnär sig på något kriminellt." sade han lågt och kollade på henne.

”Det är Jessica åt dig,” muttrade hon. Hans sätt att tilltala henne vid hennes smeknamn fick hennes hjärta att sjunka. Och hon som trodde att hon kommit över honom redan.
”Fest som fest,” suckade hon sedan, ansåg det inte nödvändigt att förklara för honom angående hennes pojkvän. Där Mason befann sig kunde man för det mesta hitta henne också.

"Din kille som fått dig hit alltså? Så från en idiot till en annan, bra att veta att din standard är lika hög." sade Ryan aningen irriterat. Han hade ju lämnat henne för att han velat att hon skulle få bättre än så. Han suckade lågt och drog handen över ansiktet.

Jessica fnös till och såg upp på honom.
”Och vad skall det där betyda?” frågade hon häpet. Hon skulle väl inte direkt kalla varken Mason eller Ryan för idioter, åtminstone inte Ryan. De förstod bara inte bättre. Hon kunde väl dock hålla med om att Mason kanske inte var det bästa alternativet, han var långt ifrån trevlig.

"Jess, jag lämnade dig för du borde gå efter bättre än mig och jag skulle inte alls säga att du lyckats. Din kille är en toffel. Du är smart, vad fan gör du? Går efter folk utan framtid?" fnös han och skakade lite på huvudet åt henne. "Du sover hos mig ikväll för jag tänker inte skjutsa hem dig när jag vet att din kille kommer dit." sade han och smekte försiktigt hennes rygg. Han brydde sig fortfarande om henne men han var bättre på att dra sig undan än Jason.

”Men vet du vad? Din åsikt har ingen betydelse. Du gav upp rätten till allt sådant trams samma ögonblick som du lämnade mig.” Jessica föste bort hans hand från sin rygg.
”Jag checkar hellre in på ett hotell i såfall. Och vad spelar det för roll om Mason dyker upp eller inte?” Nu skulle det väl vara avslappnande att slippa honom för en kväll. ”Eller sover hos Leah.”

"Leah sover hos Jason, han är skadad. Du sover hos mig för jag litar inte fan på ditt omdöme längre." sade Ryan kort, hans ton var ett tydligt tecken på att han vägrade diskutera det mer. Han orkade inte prata om sådant som var, enligt honom, en självklarhet.

”Du kan inte göra så, jag vägrar gå med på det här. Jag sover hellre utomhus än tillsammans med dig.” Jessica la envist armarna i kors över bröstet som ett litet barn som inte fick som hon ville. ”Du kan inte göra så här efter all tid som gått,” tillade hon och drog ledset en hand över ansiktet.