Divergent (TildeW & Kaninis)

"8" sade Eric. "Hurså?"

Skylar såg på Peter.
"Jag hade tänk att säga något men..." började hon.

Esme blev stannade till. Hon trodde hon var bättre än så men sa inte det till Eric.
" så då är det ingen chans att jag åker ut eller?" Frågade hon lugnt.

" det är lugnt" sa Peter och fixade tröjan rätt.

"Det beror på, det är endast 10 som fortsätter till andra delen av intagningen" sade Eric.

Skylar log svagt mot honom.

Esme bet sig i läppen och kollade ner på sina skor. Det fanns chans att hon kunde bli falanglös, inte få vara med Eric. Hon kände en tår rinna ner för hennes kind.

Peter kysste henne mjukt.

Skylar gnuggade sig lätt i ögonen.

"Kom igen Esme, var inte sådär nu" sade Eric.

" det är lätt för dig att säga det är inte du som kan bli falanglös för att du är usel på att slåss" grät esme.
" du klarade dig galant när du var novis" grät hon.

" sovdags" sa Peter.

"Om du gråter för lite slagtekniker kommer du inte klara andra delen" sade han.

Skylar nickade snabbt.

" kanske lika bra jag blir falanglös för varför skulle du bry dig" fräste esme argt. Hon blev arg då det inte kändes som Eric brydde sig om henne alls.

Peter bar henne till hennes säng.

"Peter, jag kan gå själv" sade hon och försökte ta sig ut Peters grepp.

"Jag bryr mig! Jag säger bara att saker kommer bli svårare för dig mentalt!" sade Eric.

Esme kollade på eric.
" visa att du bryr dig då" sa hon och ställe sig framför honom.

Peter släppte ner henne.
" försökte bara vara snäll" mumlade han.