PRS med Ripadal

"Förlåt", sa hon.

Abigail kollade på det hon ville ha som såg ut att vara något slags smycket som man hade på överarmen och hon i ståndet såg på honom och sa.
- Vill du ha det?

Abigail såg på henne och sa.
- Tack, men jag har levt i jungeln hela mitt liv och har inget minne hur jag hamnade där från första början och aldrig behövt pengar.
Så jag har tyvärr inga.

Kvinnan som blev rörd över hennes lilla historia log och sa
- Vet du vad, du får det gratis.

Abigail log och sa.
- Tack så jätte mycket.

Kvinnan log och skrev ett litet kvitto och gav smycket till henne och sa.
- Det lilla papperet är bara ett bevis på att du fått det.

Abigail log och gic tillbaka mot hotellet lite långsamt.

Jag kramade Emma.

Abigail kom tilbaka till hotellet efter en stund och hittade en något slags stege eller vad man kallade det på utsidan och klättrade upp och den ledde till taket och hon log.

Hon kramade mig tillbaks.
"Förlåt. Jag överreagerade", sa hon.

Abigail försökte få på det där smcket men lyckades inte och suckade.

"Ja. Men det gör inget", sa jag.

Abigail satt kvar på taket och funderade och såg mot skogen

"Jag måste gå nu", sa jag till Emma.

Abigail satt på taket och satt och dinglade med benen över taket och kände sig båda glad och lite ledsen.
Glad över att veta vad drömmen äntligen hade betytt och ledsen över att lämna den flock hon levt ed i flera år.