The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia drog loss sin hand och öppnade snabbt upp en flaska och började hälla ut spriten i diskhon. Hon var trött på all sprit, hon ville bara att Mark skulle må bra och inte dricka. När hon tömt en flaska började hon med nästa.

Mark tog tag i hennes arm och tog undan flaskan från henne.
"Nej, gör det inte." sa han med skarpare stämma något han inte använt mot henne. Han tog flaskan och förde den till sina läppar, han som inte tänkte dricka mer.
"Det hjälper." mumlade han och höll om hennes handled lite för hårt.

Lia flämtade lätt till och försökte dra bort sin hand igen, nu gjorde det ont. "Mark!" sa hon bedjande. "Snälla gör inte såhär...Det gör ont och det kommer sluta med att du blir full tillslut". Och då skulle han bli som männen vid dansen. Hon tog tillbaka flaskan med sin fria hand och hällde snabbt ut resten av dess innehåll.

Marks ögon började skifta med okontrolbar vrede.
"Tror du jag inte vet det? Tror du inte jag försöker att inte dricka? Tror du inte jag försöker vara en god man för dig och detta samhälle? Men jag kan inte, jag kan inte." morrade han ilsket och knuffade henne ifrån sig mot en skåpdörr men något av förtvivlan hördes i hans röst.
Han såg med skrämda ögon på henne, han hade gjort henne illa, han var inte bra för henne, det var det han sagt. Lia förtjänade någon annan och hals över huvud sprang han ut, tog jacka och skor och sprang, bara sprang.

Lia såg nu skrämt på Mark, på vreden i hans ögon. Då han puttade henne ifrån sig for hon in i skåpdörren och tappade andan för några sekunder och stirrade efter honom.
Tillslut släppte chocken att han gjort så och hon sprang ut till hallen, men han var redan borta. Hon sjönk ner på golvet och begravde ansiktet i händerna, hur länge skulle han vara borta nu?

Mark kom till sina gamla kvarter, där han var uppvuxen. Han hade fått på sig skor och jacka, nu letade han efter något gäng. Han ville dricka, glömma och hålla sig undan från Lia, hon behövde en annan man, någon som tog hand om henne.

(Ska vi hoppa direkt eller hur vill du göra xD?)

Lia satt på golvet en lång stund innan hon tillslut reste sig och tog sig till badrummet och såg sig själv i spegeln. Mascaran hade runnit ut och gjorde att hon såg förfärlig ut. Sakta torkade hon bort det och snyftade lågt, hon saknade redan Mark.

(Det kan vi börja du xD Ska vi ta typ 3 år? xP)

Mark fann snart ett gäng och fick det han ville ha mot hans sista pengar. Nu skulle han leva som han var född, hur kunde han ens tro något annat? Varför försökte han något han inte var? Matt hade haft rätt.

(Låter bra Kanske Mark har blivit lite som en i av männen i gänget? Lite hänsynslös och tar det han vill xD)

Lia hade de första veckorna, till och med månaderna förtvivlat försökt hitta Mark, hon hade rest över hela staden i sina försök men de hade varit utan lycka. Tillslut hade hon bara gett upp och insett att han var borta, hon hade lyckats få iväg den som betydde mest för henne.
Efter ännu fler månader träffade hon en ny man. Han hade verkat trevlig till en början, men när de träffades mer visade sig vilken typ han var och han slog Lia då han blev arg och drog sig inte för att göra något.
Lia sa aldrig något om det till någon annan, hon såg det som ett straff, för att hon varit så dum att hon fått iväg den hon älskat mest i hela världen.
För tillfället satt hon ensam i lägenheten och drack en kopp te i köket. Hennes pojkvän, som hette Tom, var inte hemma tur nog. Hon hade magrat under åren, och under kläderna syntes blåmärken och andra sår efter Tom. Hon hade till och med ett sår vid läppen nu som hon skyllde på att hon bränt sig.

(Ibland kanske, låter dock inte som Mark så nej x))

Mark levde på gatorna, hängde med gäng och klarade sig. Han drack allt mer var ständigt berusad och för att dölja hungerkänslor eftersom han inte hade råd till mat sniffade han, tog droger. Han gjorde det som de andra och levde med det. Det var härligt, han slapp tänka på annat, försvinna iväg i en drömvärld fick han.
Han hade inte märkt hur han förändrats, men han bar samma kläder som då han flytt men de hängde, dock hade musklerna hans väx.
Blicken var bruten och han log aldrig ett knivsår över kinden fick honom att se brutal och härjad ut.
Nu hade han en av sina bättre dagar, då han sökte efter någon han kunde köpa av, då han mindes Lia alltför tydligt. Han hade sett på hennes lägenhet men aldrig vågat gå in. Eller orkat? Inte orkat ta tag med allt som skulle uppstå, men han saknade henne. Han hade dock gjort rätt att lämna henne, dock var han inte så säker längre, han hade sett hennes man.
Nu var han borta och Mark knackade på, på hennes dörr.