Tredje Världskriget

Nike försökte hänga med och nickade.
"Men det är inte samma sak, det är mer som om de fått min sjukdom....den jag hade då du hittade mig, få den tillbaka. Eller gjort något med lungorna." sa hon lugnande och såg på henne.
"Men vi kan försöka framställa motgift, allt så länge du lever." sa hon och tog hennes hand.

Akhiti suckade. Hennes hjärna orkade inte göra något så hon bara somnar. Och då menar jag bara sådär.
Ögonen stängs och hennes andetag blir lugna.

Nike säger inget, hon lutar sig bara mot ett träd och lägger Akhitis huvud i sitt knä. Hon tänkte hålla vakt och sakta fingrar hon med Akhitis hår och dovt sjunger hon en gammal god natt visa hon inte vet var den kommer ifrån.

Akhiti sover utan att ens bry sig om att något kommer hända medans hon gör det. Varför? För att man inte tänker så när man sover!!

Nike funderar på allt medans hon fortsätter med sitt låga sjungande och rör vid hennes hår. Vad var det Akhiti talat om? Hur kunde hon bara somna sådär? Men snart tänker hon inte, även Nike somnar med ena handen skyddande om Akhiti.

Akhiti vaknar så fort solstrålarna kastar sig över hennes ansikte. Hon reser sig försiktigt upp.
"Ni-ike?" Gäspar hon och sträcker på sig. Hon är stel i kroppen men ändå känner hon sig utvilad.

Nike stönar och tar sig om nacken.
"Påminn mig att aldrig sova sittandes." muttrandes och kommer på fötter, de måste gå nu, komma iväg.

Akhiti tar tag i sin väska.
"Visst!" Gäspar hon och ställer sig upp.
"Nu fortsätter vi gå öster ut tills vi kommer till en liten stad, det kan ta kanske 2 dar. Där kan vi få bo några nätter medans vi tänker ut vart vi ska sen."
Säger hon och pekar ut en riktning.

"Två dagar?" suckar Nike fram och känner modet sjunka, skulle hon orka? Men hon måste, det var deras enda chans och de letade efter dem.
Men hon börjar gå, utan att klaga mot dit där Akhiti pekar som för henne var bara än mer djup djungel, hon gillade inte det här.

Akhiti tar nikes hand.
"Två dagar." Bekräftar hon. De börjar gå.

Akhiti stannar efter någon timme och tar fram två piller ur väskan.
"Ta en sånhär, den motsvarar en måltid." Säger hon och ger en till Nike.