LotR-roll mellan amanda1104 och sanna1324567

Tara vänder sig om och betraktar Mina.
"Går det bra?" frågar hon, vilket är en väldigt dum fråga eftersom att hon ser med sina egna ögon att Mina har ont.

Mina nickar och försöker strunta i smärtan. Både den i benet och smärtan efter Gandalf. Hon är inte den enda som sörjer. Hoberna går med huvudet nerböjt.

"Om du är säker på det, så", säger Tara tveksamt, men fortsätter att gå.

Dom går och går och så får Mina syn på flera träd som fortsätter och bildar en stor skog.
"Inte långt kvar!"

[Aily? ]

Tara tittar upp och nickar. "Vi är snart framme."

[Onej, förlåt! *ändrar*]

Dom kommer in bland träden och Mina drar en lättad suck. Äntligen framme!

Tara hör Gimli prata om Galadriel:
"En kraftig alvhäxa. Alla som tittar på henne, blir förtrollade av henne. Men här är en dvärg hon inte ska snärja så lätt! Jag har öron som en räv och ögon som en hök!"
I samma stund så riktas pilar mot dem.
"Dvärgen andades så ljudligt, att vi kunde ha skjutit honom i mörkret", säger en alv som Tara känner igen.
"Haldir", hälsar hon.

Haldir hälsar på Tara.
"Varför har ni tagit med dessa avskum hit?" frågar han sedan. Gimli fnyser.
"Avskum?" frågar han. Mina inser att det är bäst att ingripa innan något händer och vänder sig mot Haldir.
"Vi behöver hjälp..." börjar hon.

"Du vet varför vi har kommit", avbryter Tara. "Du vet vad Frodo bär på. Det enda vi ber om är att få passera genom Lothlórien, fredligt."

Mina ser ner i marken. Det är tydligt att Tara vet vad som ska göras och sägas medan hon inte vet det. Men så har det alltid varit så varför skäms hon så?