ORS

(Hata på ni, jag tar inte illa upp ( ))

(Bra )

Jag reser mig sakta upp. Jag tänker att jag måste gå, för att Brian ska kunna få sin stund med Violetta. Jag börjar gå mot sällskapsrummet. Egentligen vet jag inte vad jag håller på med.

Violetta tar några enkla steg tillbaka till mig, och sätter sig ner.
"Violetta, fint namn", hon ler när jag säger det.
"Du kan väl berätta lite om dig? Du vet ju massor om mig, men jag inget om dig."
"Nej, då kommer ni bara använda det mot mig!"
Hon reser sig upp igen.
"Inte så, mer när du lärde dig cykla, älsklingsglass och sånt."
Hon sätter sig ner igen, och slappnar av.
"Min favoritfärg är grått-"
"Som mina ögon?"
Hon ler, och ser ner i marken.
"Som dina ögon."
"Min är röd, helst vinröd. Din glasssmak då?"
Så fortsätter det ett tag. Jag låsas som om det vore ett helt normalt samtal. Men samtidigt kastar jag blickar åt Cornelias håll.

(Okej vi ändrar, jag ligger kvar)

Jag lyssnar till deras samtal. Eller, jag försöker lyssna. Jag hör bara några få ord som "ögon", "glass" och "favoritfärg", jag undrar vad de pratar om. Vet dem om att jag ligger kvar här?

(förlåt hann inte se din text)
"Hallon alltså? Jag kan inte få nog utav citron!", jag skrattar uppmuntrande och Violetta skrattar med.
Sen stelnar hon plötsligt till och ser på mig. Hon reser sig och backar.
"Jag... måste... måste gå! Nu! Jag måste gå nu!", hon vänder sig om och springer innan jag hinner säga något.
"Cornelia?"

Jag faller ihop på golvet av utmattning.

"Cornelia?", jag letar efter min kvast, som ska ligga nära mig.

Jag går ner och sätte mig vid sjön. Jag tar upp Hogwarts historia och läser den.

"Ja?" viskar jag. "ÄR hon kvar?"

"Borta, men hur ska vi ut?Om jag bara kunde...", jag sträcker ut min friska arm mot min stav , kvasten är bruten på mitten och omöjlig att flyga. Staven ligger allt för långt bort och jag kan inte röra mig med min hand.