Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai kan känna hur flickans hjärta slår hårt i hennes bröst, han öppnar ögonen och ser in i hennes ögon. Han ser att en liten känsla av panik har spridit sig och då kommer han på att hans läppar är som is mot hennes. Han lämnar hennes läppar och ger henne ett mjukt leende medan han stryker hennes kind försiktigt och sätter ner henne på golvet igen.
- Förlåt mig, jag, kunde inte hejda mig själv... Viskar han mjukt medan han ser in i hennes ögon.

Hon dar några djupa andetag när an släppte henne och hon skrattade till.
- Det är ingen fara jag lovar. Det blev så kallt efter ett tag och jag kan inte andas genom näsan så bra.
Hon ler och skrattar till.
- Jag kanske blev sjuk när jag gick ut tidigare i dag. Jag mår inte så bra.

Nicolai ser på flickan, "är hon alltid sjuk eller är det bara för att hon inte är van vid att vara inomhus som hon blir sjuk?" tänker han medan han ser på henne.
- Du kanske vill gå och lägga dig? Frågar han med nedstämd ton.

Hon ser sig om och nickar svagt.
- Ja det skulle vara en bra ide. Men jag vill egentligen inte. Jag vill hålla er sällskap. Det jag togs hit för.
Hon smekte hans arm

Nicolai ser ner på henne och säger med lugn och något dyster röst,
- Scarlett, detta var Moniques favorit rum när hon levde. Jag vill dela det med dig, för evigt, jag ska lära dig att läsa. Precis som jag lovade dig. Kom, jag vill visa dig en sak... Han tar tag i Scarletts hand och börjar dra med henne genom biblioteket. Han tar henne längre in i rummet, längre bort från ljuset och djupare in i mörkret, men han märker inte att det blir mörkare.

Sakta lägger hon huvudet på sned och granskar honom. Sedan nickar hon och ler smått.
- Det verkar som Herr Blackwood har redan bestämt åt mig.
Hon gick efter honom

Han stannar framför en vägg täckt av en bokhylla, han drar ut en gammal dammig bok ungefär tre centimeter och ett klick hörs, dörren pustar och öppnar sig mot dem. Nicolai tar ett steg bakåt och öppnar väggen helt. Han räcker sin hand mot Scarlett,
- Kommer du? Frågar han och ler mot henne, men han tvivlar på att hon kan se honom.

Sakta går hon vid hans sida och håller hans hand. Nu är det mörkt och hon ser sig om
- Ja jag kommer men jag ser inget Jjag förstår inte att du kan se.

Han sträcker fram sin hand, tar hennes hand och leder in henne i det gömda rummet. Han stänger dörren bakom dem och knäpper med sina fingrar, tre små ljus tänds, de står i ett litet, mysigt rum. Fullt av travar med böcker, kuddar och filltar över hela golvet, bara ett bord med ljusen på är undantaget.

- Detta var Moniques hemliga gömställe. Hon brukade begrava sig i sina böcker här inne. Säger han och ler medan han ser sig om i rummet. Allt är täckt av damm, Monique var den som senast var där inne.

sakta ser hon upp på honom och ler
- det var inte så hemligt om ni visste om det
Hon ler mjukt och la huvudet på sned.
- Hon måste varit en sådan fantastisk kvinna.